Ibland

Ibland känns det att livet är för kort och dagen är för grå, skruven är för lös och allting skaver. Jag driver runt i meningslösheten, har ingenting att säga, orden faller platt till marken. Det finns dagar när jag inget pallar, försöker spotta i näven men strumporna är fulla av hål och tungan hänger utanför. Förvirrad. Banalt och vardagligt. Jag fattar ingenting. Känner ingenting.

Det finns dagar när allt faller på plats. Inte ens en trasig gitarr får mig ostämd. Solen skiner och ljuset tränger genom märg och ben. Dagen i full blom, livgivande och jag ser allt i klara konturer, är på rätt köl och kusten klar. Ingenting kan få mig på fall. Inte en käft kan få mig ur balans, jag rycker på axlarna åt en ospolad toastol. Tittar mig i spegeln, du är inte så dum ändå, när allt kommer omkring.

Mysbyxor och nyfiken i en strut. Och det är fredag. Arbetsveckan är slut. Eftermiddagen är här. Solen går ner där borta i horisonten och det har varit en alldeles förträfflig dag, katterna är sams och allting är frid och fröjd, familjen runt omkring mig. Lägger i från mig boken som kanske inte är den enda i sitt slag, stiger upp från min favoritfåtölj. Och adrenalinet pumpar redan. Och klockan är inte ens 18. Hur ska det inte då kännas 21 när Fulham-Leeds möter varandra i en hyperviktig drabbning....