Andra chansen

Lördag. En jacka glider av en galge och faller ner på golvet. Dammråttor tittar fram,och en gren knäcks i blåsten. Nycklar saknas. Mumlande röster i trappan. Vardagsrummets bord i ljus. Tremilen på teven. Andersson. Karlsson och Weng. Och Johaug försvinner som en raket. Vilken dramatik. Vilken fölelse. Det skriks. Ruggigt. På Medborgarplatsen samlas foliehattar. "Vi vill gå på fotboll!". Typ. Huvudvärk och huvudbry. Vad är det med människor nu under pandemin? Mer som "Ge dig inte ut på isen om du inte måste!" Och aftonen faller på. Vi bjuds på ännu en andra chans.

Söndag. Morgonen. Kylig och grå men solen behagar titta fram. Livet ska levas. Vasaloppet. Sedan är det visst en femmil som ska köras, VM:s sista tävlingsdag. Dörrar slås igen. Hur är det med syreupptagningsförmågan? Tittar mig i spegeln, känner inte igen mig. Femmilen, ja. Jag avstår, precis som Halvarsson. Och i parken, folk samlas, ett maniskt kakalorum. Röken står som spön i backen. Det vattnas i mun. Korv med bröd. Och allt är en soppa av osäkerhet.