Vad som hände sedan förstod jag inte riktigt, eller, det förstod jag ju, jag gick därifrån snopen och konfunderad. Jag tänkte, nu drar jag mig hemåt i den kalla vinterkylan, och lagar i all tysthet mina dekokter på gurkört och källkrasse, eller bara, i all hast, slänger ihop en drink på ingefära och varmt vatten, eller, gud förbjude, några skopor med fiskleverolja.
Så här var det. Inne på bibliotek, härom dagen, jag älskar bibliotek, böcker, böcker, ha ett lånekort, kanske sätta sig i en bekväm fåtölj, läsa en dagstidning, bara vara, låna ett alster, och, ja, jag är den första som ställer mig i kön nu när "bibblorna" öppnat igen efter långt uppehåll, av orsaker ni säkerligen känner till vid det här laget.
Stod där lite tafatt ,mellan bokhyllorna, jag kunde höra en knappnål falla, tittade på bokryggarna utan att hitta den sista delen i den norska författarens självbiografiska romansvit. Som av en händelsen dök, en som jag trodde hjälpsam personal, bibliotekarie, upp. Frågade viskande och förläget ur mitt snoriga munskydd:
"Har ni sista delen av Knausgård?"
"Finns den inte hyllan så finns den inte och förresten stänger vi om en kvart!"
Där med basta. Livet går vidare. Vi har vräkt i oss pizza. Och tidigare idag vann Martin Ponsiluoma ett högst sensationellt VM-guld i skidskytte, det första svenska individuella herrguldet i VM sedan Adolf Wiklund i distans 1958! Kuriosa i sammanhanget är att Martins far lystrar till namnet Jyrki, född i Mietos Kurikka. Lite finsk touch på guldet med andra ord!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar