VM-feber. Runt hörnet. Snart nedsläpp. 1:a maj. I forna Tjeckoslovakien. I ölens hemland. I Prag och Ostrava. Nationsflaggorna vajar i solskenet. Hemmanationen kokar av förväntningar. Och vilken fest det kommer att bli. Det vågar jag redan utlova.
Tre Kronor visade 2013 att det är möjligt att vinna ett VM på hemmaplan. Sverige, med Sedinarna i arkitektroller, blev annars första nation att vinna ett VM - sedan 1986. Tror knappast Tjeckien når ända vägen fram. Med publikens hjälp kanske laget kan nå en semifinal. I bästa fall. Evigt unge Jagr är ju med. Och påläggskalven Voracek (Philadelphia Flyers)
Sverige satsar ungt. Helt rätt. Skall bli oerhört intressant att följa supertalangerna Oliver Ekman-Larsson och Filip Forsberg genom turneringen. Hungriga och framfusiga. Ingenting verkar kunna stoppa dem. Spelare som det gnistrar om. Lysande playmakers. Framtidskapital.
I motsats till tidigare VM-turneringen är jag ganska lugn när det gäller Finlands backbesättning. Spelskickliga och stryktåliga pjäser med ett visst varningstecken för Tuukka Mäntylä. Hans irrfärder brukar ge mig svåra andningsproblem och nagelbandsbristningar. Saknar Rasmus Ristolainen, Sverigedödaren! Att inte Rasmus platsar, bortplockad i sista sekund, är för mig en gåta. VM-debuterande förbundskaptenen Kari Jalonen har säkerligen några taktiska dispositioner bakom örat som jag inte riktigt förstår mig på i det här läget. Rinne i mål. Tuomo Ruuttu på banan. Det bådar gott!
Vem vinner guldet? Om sisådär två veckor vet vi svaret. Många med mig önskar givetvis på en drömfinal mellan Finland och Sverige på Norges nationaldag. Vore ju manna. Vi skall inte räkna bort vare sig Kanada (Crosby, Spezza, Seguin, Ekblad) eller Ryssland (Medvedev, Tarasenko, Kovaltjuk, Mozjakin). Slagkraftiga lag. Let the show begin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar