Jag undrar

I skuggan av vackra kulisser stänger jag mig inne. Tänker på de andra som försöker leva under helt andra premisser. Jag stänger det som gnager ute, i jantelagens förlovade land. Jag hoppar motvilligt ner från mina höga hästar. Vem är du? Vem är jag? Ja, vem är vi att avgöra människors access till ett fullvärdigt liv. Och vem är jag att ha ensamrätt till att leva i ett s.k. folkhem? Vad är det med mig/dig som är så unikt? En stilla undran bara när eftermiddagen så sakteliga går över till kväll.

◙ ◙

"Föreställ dig att du saknar pass. Föreställ dig att polisen inte har kommit för att skydda dig eller upprätthålla lag och ordning, utan för att se till att du spårlöst försvinner i någon anonym källare. Föreställ dig att armén inte är där för att försvar ditt land mot fiender, utan för att bomba sönder ditt hus, tvinga dig att fly från allt du äger och känner till, och skjuta dig i flykten om du inte döljer ansiktet.

Föreställ dig att du är på flykt, anonym, hemlös med en resväska i handen som känns samtidigt alltför tung och alltför lätt, eftersom den innehåller hela ditt liv, vilket i princip är liktydigt med den handfull sedlar som krävs för att rädda dig och din familj."

- ett litet utdrag från den danske författaren Carsten Jensens appell för demokratins ansvar: "Är vi landet där andungar kan gå säkert över en trafikerad gata, medan vi utan att blinka låter människor drunkna?"