Man sitter där. Där man sitter. Med kassar fulla av varor till rabatterat pris. Vissa står. Häcken är full. Tillväxt. Men, alla har hittat sin plats. Trots platsbristen. Plötsligt. Tåget blir stående. En stund. I tunnlarna. Typiskt. Svettpärlor. Bergväggarna är fyllda av små hemliga tecken. Trådar hänger löst. Trådlöst. Sittandes står man inför ett faktum. Det sätter sina spår.
Snälla! Sätt på en räls. Ge oss en signal. Också här nere färdas vi med hög hastighet. Inte alls olik den ovanför. Kanske bra att stanna till. Tänka på avståndet. Tillvarons perspektiv. På stående fot konstaterar jag att livet går alldeles för fort. Sittandes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar