Vi lever i en tid nu när främlingsfientligheten är på stark frammarsch. Hatbrotten ökar lavinartat. Det är bråda dagar. Du är hungrig och sömnig. Du kan inte tänka riktigt klart. Villrådig täcker du över ditt ansikte med dagens tidning, försöker gömma dig inför allt som anfäktar dig. Kartan möbleras om och du är blek om trynet, blek som papper. Trycksvärtan blandas med sorgsna tårfyllda ögon.
Smakar på ordet demokrati. Demokrati? Yttrandefriheten sägs vara en grundpelare. Är demokrati den att alla röster skall komma till tals, ja, att alla frågor, vad de än månde handla om, kan diskuteras? Inte tystas ner.
Jag läser i Gitta Serenys "Albert Speer och sanningen" om Nürnberg-lagarnas inträdande: "Från och med den 5 oktober 1936 måste alla judar ha bokstaven J stämplad i sina pass. Skrämmande nog var detta en åtgärd som föreslogs av svenskarna - som var angelägna om att undvika en hotande invasion av judiska flyktingar - och en schweizare, den federala polischefen Heinrich Rothmund, som i sin iver att skydda den schweiziska turistnäringen ville undvika att visumtvånget för tyska återinfördes och därför tänkte ut detta enkla knep för att kontrollera judiska invandrare."
Jag ser dessa valaffischer som stirrar på mig. Överallt. Svävar vi i total okunskap vad dessa handlar om? Organiserat tiggeri? Sätter mig ner en stund och funderar på skeendet i samhället. Är rädd för att vi gräver vår egen grav, i vårt egoistiska snedvridna tänkesättet. Ja, jag hör de taktfasta välpolerade stövlarna eka allt högre.
Och vad har Magdalena Ribbing med detta blogginlägg att göra? Faktiskt ingenting. Nej. Jag vill bara slå på trumman för ett medmänskligare samhälle. Det krävs inte mycket av oss men är du beredd att gå mot strömmen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar