Rensade bagageväska tidigare ikväll. Hittade så en papperslapp med en massa osammanhängande meningar. Måste vara min lapp, tänkte jag. Kan inte vara någon annans, känner ju igen skrivstilen. Och så här går det an i en strid ström:
Hösten är här. På hemmaplan. Jag räknar med löv. Tur att jag inte behöver registrera alla när det regnar. En sko och en stövel konverserar med varandra. Blir inte mycket sagt. De stämmer träff. Tar det med en klackspark. Halkar omkring. Lär bli en blöt kväll. Förvisso. Kan hätta till. Syltan runt hörnet skor sig på deras bekostnad. Nagelfar en ångbåtsbiff. Alla dessa bilder som är i omlopp, inga begränsningar överhuvudtaget, hur mycket skall man orka? Hallå. Nyléns konditori på Surbrunnsgatan, finns det kvar?
För några timmar sedan skrek jag i högan sky och fick ett skrik tillbaka. Tebak. Skrik som inte synkroniserade nämnvärt med varandra. Brukar aldrig höja rösten, bara när jag skriker. Tornbergsuret. Nybroplan. Bockat av Zetterlunden. Ekolodis. Hjärtat dunkade som en skenande elefant. Eller som ett pendeltåg med rätta signaler i full galopp. Konsekvensen är bruten och kontrollen förlorad. Jag är en god människa, säger jag. På finska språket. Imponerar på mig själv men det är långt mellan varven.
Tar hissen ner från våning fyra. Varuhuset. Studerar mitt ansikte. Går det att se på utsidan vad jag bär på insidan. Kanske inte. Går det överhuvudtaget på någon. Alla dessa filter. Det var i somras. Och det är ganska tyst nu där jag befinner mig. Ligger vaken en ganska lång stund, de andra sover, det är bara katternas gnabbande som hörs, snart sätter de fart och då gäller det dra täcket över huvudet. Något gammalt rättare sagt. Blundar hårt, försöker spara på syn och energi. Synergi. Boson. Kom. Boson.com.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar