Guld, vinyl och böcker

Jajamän. Finlands hockeyherrar, det kritiserade och ifrågasatta hopkoket, vann guldet i söndags, det tredje i ordningen, och jag har fortfarande svårt att ta in att det faktiskt har hänt. Vid halv elva-tiden aktuella kväll var den välförtjänta VM-vinsten klar och i samma ögonblick satt jag fortfarande, darrande, i ett valdistrikt och räknade EU-röster! Sanslöst. Ingen nämnd, ingen glömd. Det här lever finsk ishockey länge på.

Torsdag. Återhämtning. På skivtallriken: Maria Muldaur, "Sweet and Slow". Vid läslampan: Primo Levis "Tre böcker".

Igår. Måste vara något vajsing med räknaren: Rasslade in 30 751 steg. Biografen Tellus: El Angel.

Äggstra i Påsk

I en vrå, i ett litet hörn av världen. Jag går raska promenaden, annandagen. Tidigare, rättare sagt i morse, vid 08. Frisk luft, vederkvickelse. Märklig syn där i parken. Folktomt nästan, förutom en härjad kvinna, sittande på en bänk, iklädd morgonrock och tofflor, grogglas i ena handen och en rykande cigg i andra. Hon skriker: Dra åt helvetet. Undviker henne, snabba steg. Hjärtat bultar så jag tror att jag skall smälla av. Hemma. Märker att appen inte registrerat mina steg. Vad är det för vits?

Dagens fråga: Att vara ett barn men bete sig som en vuxen, eller vara vuxen och bete sig som ett barn, vilket är bäst?

Igår. I kyrkan. Prästens son, stående på en stol med armbågarna på altaret, käkade upp oblaterna som blev över av nattvarden, som om det vore chips. Sonen verkade nöjd och glad, sprallig rentutav. Själv slöt jag ögonen för att dölja mina upprörda känslor av tillvarons absurditet.

Jordgubbar i gröt. Bafatt.

Dagens text: Ständigt tillgänglig och uppkopplad. Det är att finnas till.

En bok måste fungera som en isyxa som krossar det frusna havet inuti oss. (Franz Kafka)

Chilivippen.