Eftermiddagen. På Söder. I februari. Igår. Innan bion, en
sväng in på Myrorna. Ett maniskt rotande i skivbackar. DVD:er, Böcker. Slipsar, Vantar. Trångt. Svettigt.
Plötsligt knackar det på min rygg. Har du sett en skivspelare, frågar en
snubbe. Finner mig snabbt i frågeställningen. Har du tappat.... har du blitt av med den, frågar jag, Haha, näe, säger han. Det är så här att innan jag flyttade
till Staterna gjorde jag av med tre stycken och nu är jag back in Stockholm,
bara en himla massa vinyl kvar och det är ju ingen större hit när man inte kan
lira dom. Nä, jag har inte sett nån sån dära manick här inne och inte har jag
någon till försäljning heller men kolla med personalen. Greppar en sån där
Kobra-telefonen, från en hylla, 75:-, och försöker få kontakt med personalen på
övre våningen men inget svar. Snubben fortsätter, harru sett nån tidsmaskinen
dårå? Näe, säger jag. Vore ju kanon och ha en sådan. Då kunde ju vi åka tillbaka i tiden och fixa fram en. Det vore nåt det.
