I skuggan av hettan

Hur ska vi ha't? Förra veckan höll vi ju på gå under på grund av det myckna regnandet. Knappt man höll sig flytande. Gråt och tandagnisslan. Kommer sommaren snart?

Sommarvädret slog plötsligt till, vi är inte bortskämda, nej. Nu är det knappt man vågar sig ut i värmen. Hav tålamod. På måndag infinner sig regnet igen.

Nynnar på Toivo Kärkis evergreen "Liljeblomman", sörplar i mig av färskt rykande kaffe. I dagens planer - i regn eller solsken - ingår ett besök på Seriegalleriet, S:t Paulsgatan 14. Serieutställning med allas vår Ulf Lundkvist. Så det så!

Rätt skall vara rätt

Nu har jag fått rät(t)sida på det hela, hoppas jag. På Sveriges nationaldag och allt. Känns onekligen bra. Jo. En schlager som visat sig slitstark under lång tid kan utan tvekan kallas för "evergreen". Uttryck som "slagdänga" och "landsplåga" (t ex Booten Anna och Hubba Hubba Zot Zot) associerar till hög popularitet vid en viss tidpunkt. Sedan har vi ju kupletten (här tänker jag Karl Gerhard) att brottas med. Den är däremot knuten till revyn. Visan å sin sida är en mer vitt förgrenad genre som till viss del överlappar den förstnämnda genren. Vi snackar överlappning.
Om kotletten så att säga trillat ner i rätt stekpanna tillskriver jag Skifs "Härligt härligt men farligt farligt" genren "evergreen".

Utantill-inlärning.

Tapio - den mångsidige

Tapio Rautavaara (1915-1979) var en mycket mångsidigt begåvad person som blev synnerligen populär både som sångare och idrottsman. Hans lättsamma, sympatiska visor var sin tids favoriter och många blev evergreens. I olympiska spelen i London 1948 vann Tapio Rautavaara guldmedalj i spjutkastning. Han var framgångsrik och fick betydande placeringar också i andra internationella spjuttävlingar. Dessutom vann han världsmästerskapet i lagbågskytte 1958.

http://hem.passagen.se/djungelflickan/statistik.html