Vinna eller förlora

Sveriges folkkära fotbollslandslag förlorade mot Österrike i Wien och inget konstigt med det, faktiskt. Ibland vinner man och ibland åker man på förlust. Hör till. Men, sättet man tar sig an Österrike är för mig en gåta. Ingen kämpaglöd, ingen struktur i spelet. Självförtroendet som bortblåst. Sen, fick snabbe Isak - i mitt tycke en av de bästa anfallarna i Europa - en vettig boll att springa på? En kanske....

Bästa spelaren i Sverige är målvakten Olsson. Han är alltid på tårna när han drar på sig landslagsdressen och fick till några riktigt kanonsvettiga räddningar. I ärlighetens namn bör påpekas att Österrike var det klart bättre laget och vann välförtjänt. Sverige hade en spelare där ute, Österrike elva.

Till slut, jag förstår inte landslagscoachen Janne Anderssons reaktioner efter slutsignalen, i studion. Varför inte bara säga att "vi räckte inte till idag och jag tar på mig ansvaret för missräkningen. Vi var inte bättre än så här.....", men istället drar han till med undanflykter i stil med "vi höll spelet uppe och och hade vi bara gjort mål i början av matchen så skulle resultatet varit annorlunda!". Sverige var inte ens nära. Tröttna.

Levande väggen Högosta

I hockey-VM 1977 i Wien var Göran hela laget. Dubbelvinsten mot Sovjetunionen (5-1 och 3-1) är Göran Högostas karriärs stora höjdpunkt, förstås. Ja, han var en orubblig vägg den gången, den stora ryska pansardivisionen hade ju för vana att vinna tvåsiffrigt under sjuttiotalet.


Den numera 53-årige väggen jobbar idag som säljledare på ett bryggeribolag. Jag hade tillfälle att se honom live i Borlänge Ishall för ett antal år sedan, i en veteranmatch med idel ädel adel, och även då var han omutlig.