Lagkapten och viktig kugge

Vilka högoktaniga semifinaler vi får i JVM eller vad sägs om: USA-Ryssland och Sverige-Kanada. Nervkittlande är bara förnamnet. Matchtiden för den senare semin går tyvärr alldeles för sent. Pallar inte vara uppe! Eller vi får se...

Sverige hade annars inga problem att avfärda Slovakien i kvarten – 8-3. En komfortabel seger med andra ord. Sverige spelade gediget och var aldrig illa ute även om slovakerna reducerade tidigt i början av tredje. Repliken kom dock snabbt: Virvelvinden Tim Söderlund knäppte in 6-3 med läcker dragning.

Så här långt ser det oförskämt stabilt ut för de svenska juniorkronorna. Det är en fröjd att se laget där ute. De snabba spelvändningarna imponerar. 39-årigeTomas Monténs lag är välkomponerat och balanserat och består av spelare med olika kompetenser och kvaliteter. Laget är skamfläcksfritt, som jag ser det, och kan mycket väl gå hela vägen i turneringen.


Semifinalen kan dock bli obehaglig. Det är ju hemmanationen som står för motståndet. Mitt hjärta klappar givetvis för kronorna i semin – där om råder inget tvivel.

En som imponerat mest på mig i turneringen är Sveriges lagkapten och pådrivare – 19-årige Joel Eriksson Ek (fotot nedan). Han har redan spelat några matcher i Minnesota, men återvänt till Färjestad och SHL.

Kaptenens uppgift är att vara en ledare både på och utanför banan - en viktig del i ett lagbygge. Och han omhuldar den rollen på fullaste allvar. Joel är MVP personifierad. Driver laget med stort pondus och drar sig inte för ett och annat trashtalk. När det väl behövs så sätter han in en tackling för att sparka i gång sitt lag. Snabbt handledsskott. En komplett hockeykrigare och en kommande storstjärna.

Finland, då? Jo, man klarade av del 1. Vinst 2-1 mot ett Lettland som inte vunnit en match i A-VM på fem år.”Uselt spel av lejonen”, summerade Yle sportens referent Christoffer Herberts. Tur att jag slapp se eländet. Retur i kväll.

Spela med huvudet under armen

VM:s sämsta match utspelades igår mellan Tjeckien och Lettland. Ingen tändning i avgörande kamp. Bedrövligt sömnpiller. Nervositet? Ändå sitter jag och tittar på skiten. Letterna vaknade till liv först i tredje men för sent. Tungt fall. Lettiske backen Rekis spelade med huvudet under armen men ändå ensvisades "koutsen" Snaroks med att lira honom mest hela tiden. Besynnerligt! Blir säkerligen en extra sup till tröst både för Rekis och Snaroks. Tjeckiske kaptenen Rolinek tillverkade alla fall två shorthanded vilket han är bäst på i hela VM. Han satte väl också ett mot Tre Kronor vill jag minnas.

Niskala är också en-under-armen- spelare som ger mig fler gråa hårstrå. Frölundabackens drällande vid egen blå gör mig vanvettig. Varför kan han inte bara spela på säkerhet?! Jag är även sned på att de finska backarna ofta drar ned på tempot genom att stå bakom eget mål i evigheter. Polsk riksdag. Snabba pass, tack. Finland är klara för kvarten. Bingo om det blir mer. Om ca en halvtimme gör Finland upp med livsfarliga Ryssland om gruppsegern. Nummelin vid sidan av på grund av skada.

Högt i tak

Nu ser vi uppåt! På bilden ser ni Uljana Semjonova från Lettland, född 1952. Hon är den längsta kvinnliga basketspelaren i olympiska historien, 215 cm.

Världsmästare vid tre tillfällen. Kvinnan att se upp till lirade nästan hela sin karriär för laget TTT RIGA i forna Sovjetunionen, med TTT blev det 15 mästerskapssegrar och 15 EC-vinster!!

Hon vann även två OS-guld 1976 och 1980 med sitt Sovjet. Uljana blev 1993 den första icke-amerikanska att bli invald i Basketball Hall of Fame.