Anekdotisering

"Felet med memoarer är att folk ljuger så förbannat. Ett annat fel är att de, med några sällsynta undantag, är så olidligt tråkiga. Kan man minnas utan att ljuga? Kan man undvika tråkigheten om man håller sig till sanningen, enbart till sanningen?
Man minns egentligen bara det man vill minnas. Och på det sätt man vill, eller orkar, vågar minnas. Vi värjer oss, med eller utan avsikt. Vi har psykiska försvarsmekanismer för de flesta ändamål. Deras uppgift är att förhindra att vi blir galna. En intressant försvarsmekanism kunde kallas anekdotisering. Vi återger nånting som har hänt, men på ett sätt som framhäver vissa aspekter och tonar ner andra. Vi berättar vår egen story.
Av sånt som kanske har inträffat, eller som vi åtminstone tror att ha inträffat, eller som någon har berättat att har inträffat, skapar vi legender och myter. När vi har upprepat och slipat dem ett tillräckligt antal gånger börjar vi på fullt allvar tro på dem. Anekdotiseringen är fullbordad."

(ur Mina tolv politiska år, fr 2001, Claes Andersson, 1937-2019)