Powerbreak

Hushållssysslor. Jag borde sagt ifrån. Men, jag skrattar högt och lagom och nickar leende. För husfridens skull. Jag kan slänga allt, säger jag. Men vänta, kanske lika bra att lägga undan allt ändå. Jag bär ner  det överflödiga i källaren, under mattan. Jag mörknar och mörkar. Och sedan pratade vi om saker som hänt för länge sedan. Och jag lämnar soffan och stänger fönstret som jag just öppnat och sätter mig ned till rätta igen, med katt i famn, kliar den bakom örat. Spinner vidare. Dammråtta. På sin vakt. Och sekunder tickar, styr bestämda steg till badrummet, rakar mig, omsorgsfullt, så att kinderna glänser som siden. 

Och inom kort, inte många timmar kvar nu, är det dags för semifinaler. Spänd förväntan, kan gå lite hur som helst, förstås. Är tämligen lugn, har varit med förr. Bollen är rund men i det här fallet är pucken platt. Märkligt ändå med den där långe i den blåvita dressen, ratad i Örebro 2015, hur han vaknar till liv när det nalkas viktiga matcher. Hur får han ihop allting? Imponerande. Motivation slår klass. Men, det är små marginaler, det är ingen nyhet. Puckuslingen kan studsa lite hur den vill. Nu: Powerbreak. Och jag vaggar med huvudet, svävar en smula på målet, blundar, slår dövörat till.