Och så de bestialiska terrormorden i Paris förra veckan. En krigszon. Fördämning. Och det var bara en tidsfråga att någonting sådant här obeskrivligt skulle inträffa, och kanske inte alls så förvånande att det var just satirtidningen Charlie Hebdod som drabbades, en tidning som mer än någon annan gjort provokationen till sitt kännetecknande, i en demokrati, där sekulära och religiösa skall leva sida vid sida i försök till ömsesidighet och respekt. Det är den, yttrandefriheten alltså, som är de extremas värsta mardröm.
Och samtidigt, när detta skrivs, mejar islamistgruppen Bokom Haram ner tusentals människor, i gränsstaden Baga nära Nigeria. Å andra sidan, härjningar och mördandet ligger allt för långt borta i från oss för att vi skall orka bry oss? ”Låt dom hålla på, så länge dom inte kommer hit!”, vräkte en medtrafikant ur sig härom dagen.
Avslutar blogginlägget med att citera journalisten Nicolas Kristof, som i går (läs 12 januari) hade en kolumn i en av våra större dagstidningar: ”Låt oss fördöma terrorismen, förtrycket och kvinnoföraktet i den islamiska världen – och överallt annars. Men låt oss se upp så att vi inte möter terroristernas intolerans med vår egen."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar