Pappersluntan

Ännu en dag närmare dagen D. Det brinner i knutarna. Det kokta valfläsket är snart stekt. Stressen ökar. Blodtrycket skjuter i höjden. Pågående kampanj har föregåtts av sluga attackmetoder och fula knep. Igår brann det till i studion. Äntligen, skulle jag vilja säga. Blev knuff till och med. Frågan är vem som gynnas av detta tilltag? Ställer vi frågan till oss själva om vi är trötta på personangrepp i pågående val så kanske svaret blir ett rungande ja. Ja, du kan bara svara på det själv, faktiskt!

Men, så är det, när väl dessa angrepp dyker upp i hätska debatter visar det sig ändå att folket är väldigt mottagliga för dem. Vi är nog lite till mans roade av okonventionella handlingsmetoder. I synnerhet när det gäller den politiska scenen. Hätskheten tillför nödvändigt bränsle, i det här fallet till partiledardebatter så här i valspurtstider. Det är politik och röstfiske det handlar om. Glöm inte det.

Löfvens knuff gentemot Lööf har ju förstås orsakat livlig debatt på våra sociala medier. Kommentarerna flödar lavinartat. Det har snackats om härskarteknik (i det här fallet både Lööf och Löfven), att starka män i ledarposition (här åsyftas Löfven)  har svårt att bemästra starka kvinnor. Frågar ni mig och det gör ni kanske angående gårdagens händelse så är mitt svar att Löfven borde ha tagit emot pappersluntan och därmed hade saken varit ur världen. Typ. Korrekt handling.