Bakom örat

Oräkneliga är de hjärtan som skälvt inför de taubeska ordmålningar och tonskapelserna. Marianne Höök har orienterat in honom i vårt medvetande med följande formuleringar i samband med Everts 70-årsdag:

Han har lärt oss att uppleva de vattrade fjärdarna, måsarnas röster, vinden som somnar i båtarnas segel, gullviva, mandelblom.
Bättre än så kan det inte sägas, faktiskt.

Och så den här: "Jag är poet. Jag gycklar ej med orden fast jag är mera känd för glada visor om dans och lustig älskog än för djupa och doktorala ting i diktens form. (Ett litet svep ur "Ballader i det blå")
Ja, vad skall jag mer förtälja? Jo, det var Evert Taube som började med det där att kupa handen bakom örat. Jerry Williams har bara tagit efter. Så skall det vara och så bör det vara.

Om Jerry kan du förresten läsa i senaste numret av Situation Stockholm där reportern bestämt träff med honom vid korv-Ingvars i Huvudsta. Köp tidningen för guds skull!