Och dagen går ett varv. Öppnar fönstret och hoppar ut. Vårgalen talgoxe och takdroppar. Töandets dag igen. Allt vaknar till liv. Slänger mössan och håller huvudet högt. Detta med ro i tjälen; är det möjligt utan rotblöta? NEJ.
Sätter mig ner en stund i solen och låter solen smeka min kind.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar