Roder och Eisler

Förmiddagen är vykortsaktig. Kylslagen. Vinterlandskap. Blåfrusna fötter. Huttrar i bussen som mumsar i sig allt fler passagerare vid varje hållplats. Mannen i sätet bredvid vecklar ut sin tidning, DN, och läser ledaren. Han brer ut sig och som han gör det, det är som om han håller i ett roder, som om han håller på att ta över hela bussen, styr han landet? Ja, jag tror det. Tidningen är uppe i taket och ingen med mig ser något överhuvudtaget. Jag sväljer irritationen, förtreten, mycket till att jag skall tappa fattningen, smälla av är inget för mig, tar på mig lurarna och blundar.

Jag anar Västerbron och Fridhemsplan där borta, filosoferar vidare och tänker i min enfald att vi män är skapta för att stå när vi kissar, undantaget dem som på grund av olika skäl inte kan stå själva, då. Vid Rålambshov ser jag en jycke lyfta på spiran, måste vara en hane, tikarna sitter, tror jag. Olika, rättighet att bestämma själv. På Fridhemsplan stiger jag av. NEJ! Stäng av. Nu hör jag den där julmusiken igen!! Vem var egentligen den där Hanns Eisler?