Det strävsamma paret Jackson Browne och Dave Lindley ser precis ut som de alltid ha gjort. Grabbarna har inte åldrats en dag sedan 70-talet. Avspänt, trevligt och stämningsfyllt. Master Dave lyfter hela konserten med sina utforskande toner, han har ju med sig en hel arsenal av stränginstrument.
Jodå, polisongerna är kvar och han ser cool ut, en aningen oberörd ut där han sitter på en stol i sina fruktansvärda mönstrade braller och hanterar sina stränginstrumernt på ett mästerligt sätt. Lindley ger på något sätt klang och tyngd åt hela tillställningen och den alltid lika kontrollerade Jackson är märkbart nöjd.
Kvällens höjdpunkt, tycker jag, är den oändligt vackra och ödesmättade "Too Many Angels", den knottrar sig in under huden och jag svävar högt där uppe bland molnen. Pansarhud! Naturligtvis dammar de av "Mercury Blues" och allting är frid och fröjd. Låg liksom i luften. Take it EASY.
◙
Greens tavla som får Mona-Lisa att plötsligt gömma fejset i händerna. Han lär knappast få förnyat förtroende. C'mon England. Green Green Grass Of Home.
◙
Ofantligt kul med Susanna. Och på vilket sätt hon gör det sen; 12.78! Sicken succécomeback.
Hoppas hon håller och inte går sönder igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar