SJ är enkelspårigt. Är det inte signalfel så är det någonting annat. Dock, oftast går det som på räls. Tiden rinner iväg men hur det än är så hinner tiden ikapp en till slut.
SJ har dock förbättrat information och sett över rutinerna verkar det som om. En klar förbättring på den punkten skulle jag vilja säga. En resa mot ett förbättrat anseende, förhoppningsvis. Information kablas sålunda ut och vi resenärer tittar på varandra återigen, så där uppgivet som bara tågresenärer kan. Suckarna tar vid, kommentarerna är de samma.Ordvitsarna likaså. Luttrat tågfolk. Konduktören ler proffesionellt. Ett prunkande bagagestatus. Springet. 20 spänn för en mugg kaffe men då ingår givetvis påtår. Generöst. Uppkopplingen. Avkopplingen. Grannens mobil blir nedringd. Någon blir uppringd. Kupén doftar av smärtsam fotsvett och annat kroppsodefinierbart. Ostbågar. Det tjötglada göteborgska möhippegänget håller käften för en kort stund. Tack till er. "Vi förbereder oss på ett signalfel om ca fem minuter!".
I ett aldrig sinande regnväder - för all del i annan väderlek också - gör sig Bonnie Raitts Slipstream förträfflig. Raitts sextonde studioskiva. Hon håller klassen där andra har sin dippar. Hennes vokala yttringar på denna platta gör mig närmast knäsvag och som alltid är hon mästerlig på slideguran. Redaktionen rekommenderar alstret en söndag som denna. Signalfel?! Icke.
2 kommentarer:
Folkets järnväg, javisst! Folkets som har lust att betala högt och som tål strul. De andra åker buss. Eller bil. Eller flyg. Eller låter bli.
...och i Botkyrka planeras Nordens största och festaste nöjespark. Invid Hågelby. Vattenland, sagopark, stugbyar och hela kitet. Dit åker vi inte tåg, bara bil och buss, för långt att gå och med cykel går luften ur. Så är det. Ja, eller låter bli!
Skicka en kommentar