Efter sju års frånvaro var Kanada tillbaka i 1977-års VM-turnering i Wien. Framför allt minns vi ju Tre Kronors båda vinster över omöjliga segermaskinen Sovjet. Jag/vi kommer även ihåg en spelare som satte djupa jack i pannan på en! Han gick bärsärkargång i var och varannan match i turneringen. Och inte bara där. Wilf fortsatte även med sin råa stil i NHL Vet ej vad som flög i honom. Hjärnsläppshockey. Hockeyklubban användes som baseballträ och jag vet inte vad. Wilf Paiements syfte var ju att skrämma skiten ur alla motståndare men han vann ingenting på det förutom allvarliga skador på motspelare. Wilf gav ishockeyn ett sargat fejs. Eller du kan kalla det för grishockey om du vågar ta till sådan vokabulär i dessa tider av svininfluensa. Wilf förlorade sin heder. Kanada förlorade allt. Respekten kom av sig. Vi fördömde gärningarna ute i rinken. Och visst kom det gamla ordspråket till sin rätt då precis som nu; man vinner inga matcher i utvisningsbåset. Tvärtom. Wilf spelade med huvudet under armen och hans påhopp på Lars-Eric Eriksson var direkt hämtat ur en uppföljare till motorsågsmassakern. Ryssarna blödde ymnigt i machen mot Lönnlöven. Pucken grät av ångest. Det råbarkade busets företrädare hette Phil Esposito och han fick med sig vilde Wilf på dessa avskyvärda övertramp. Kanadas hockeypampar höll tyst. En lång avstängning för Kanada som hockeynation hade varit på sin plats men ingenting hände. Fy skäms! Grupptryck och kollektiv hjärnblödning på en och samma gång och på alla håll och kanter på en frusen perrong. Per Gessle hade inte sagt det bättre!
Innebandy igår istället för Elitserien. Två kilo i viktnedgång!
Snacka om ketchupeffekt i Malmö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar