Så har jag då äntligen sett Östlunds absurda, komiska och hierarkiska satir Triangle of Sadness. Den klättrar inte in på min tio-i-topp-lista men absolut sevärd. En social katastroffilm, så skulle jag vilja benämna Östlunds senaste alster, där den kapitaliska överklassen står i fokus på en lyxyacht. Och för några i besättningen slutar allt på en öde ö där hierarkierna luckras upp och hen som står lägst i rangordningen tar över befälet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar