Det är som vanligt men ändå inte. Vi promenerar runt i parker och för distanserade samtal för att få tiden att gå. Regn och multnande löv. Skakar. Håller mask. Andas in. I väntan på att allt ska gå över. Vi glider in på förr. Kämpar för att inte ta upp min mobil. Fnyser. Torkar svett från pannan. Blöt i ryggslut. Trampar i hundlort. Går i cirklar. Vi ger inte upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar