Omstart. Pausknappen. Ingenting är säkert längre och ingenting är sig likt. Men, jag känner mig trygg i det jag känner igen. Solbrillornas dag igen, skuggor, långa och korta. Glor på det brusande folklivet. Sveriges Miami. Avståndet minskar. Cykeltur i morse, löftesrika snurrande hjul. Hopp och förtvivlan men vi ger inte vika. Vi får inte ge upp.
13.00. Cardiff. Jag förbereder mig på en väldigt efterlängtad bortaseger.
2 kommentarer:
Uppvaknandet efter midsommaraftonens övningar var ingenting mot hur man kände sig efter ”våra” lags blytunga torskar. Usch och Tvi!
Nä! Upp nu med hakan, blicka framåt.
Forza/M.O.T
Upp som en sol, ner som en tillplattad pannkaka! Vi tar nya tag - helt klart!
Skicka en kommentar