Tidigt i ottan. Lägger ifrån mig brillorna på soffbordet. Sätter händerna för ansiktet, gnider mig i ögonen en stund. Ett stilla regn utanför. Sätter på mig glasögonen igen och stirrar rakt ut i tomma intet. Plockar upp mobilen och knappar in några sms. "Tack det samma!"
Grodorna, syrsorna och ugglorna har tystnat, hela den ivriga nattorkestern har lagt sig till ro. Det är lugnt på gatan nu. Byter snabbt om till jeans och t-shirt. Låter en tanke förbli outsagd. Är redo för en ny dag. På agendan: bara enkla småsysslor på min lott. Räknar kallt med att hinna se Vinterbergs "Kollektivet".
Spotify. Facebook. Instagram. Det vanliga som sitter i ryggmärgen. Tiden går. Ja, "Timmarna går så fort när man har roligt, visst känns det så. Oavsett det är regn eller soligt. Vi trivs ändå.", levererar en svensk orkester.
"Vad är det som är så himla underbart och fantastiskt med den där musiken? Ah, jag vill gärna veta!"
Jag slår dövörat till. Kylskåpet. Gammal kycklingsallad, plastlåda. Bäst-före har gått ut för länge sedan. Tar av locket på den lilla burken med dressing. Slänger hela (s)kitet.
2 kommentarer:
Klokt! En död kyckling ät ingen lek.
Kycklinglever!!!
Skicka en kommentar