Men säg den sol som inte dalar. Sveriges saga i EM-fotbollen är all. Jodå, visst känns det trist och tomt och det tar tid att återhämta sig efter denna svårsmälta mardröm. Det gör ont när knoppar brister men solen går upp igen, endera dagen. De gamla tackar för sig och nya kommer in. Till hösten är det så dags igen att pumpa bollen och sikta in sig på nya äventyr med Herr Andersson vid rodret. Visst, Sveriges insats i detta EM lämnar en fadd smak i munnen. På vems konto skall fadäsen skrivas?
Jag har försökt analysera insatsen, eller om ni så vill misslyckandet, där i Frankrike och kommit fram, jag med mitt blåvita hjärta, blev frälst av det svenska fotbollslandslaget redan -74, ja, vi snackar Edström, Larsson, Sandberg mfl, men hittar inga direkta orsaker, faktiskt, eller kanske några stycken. Det finns proffstyckare som kan detta bättre än jag. I eftertankens kranka blekhet konstaterar jag att Sverige inte är bättre än så här för tillfället. Tilltron till frälsaren Zlatan, som inte alls fick till det, tack förresten för allt, blev för stor i turneringen och i ett svenskt kollektiv är ingen större än laget.
Nu skall yxan inte grävas ner för djupt. Ser ljust ut inför framtiden. Ja, jag har tjatat en hel del om mittfältsmotorn och påläggskalven Hiljemark men hans tid kommer. I höst är han självskriven på ett svenskt mittfält. Kom ihåg var ni läste detta först....och i matchen mot Italien bevisar Albin Ekdal att han stundtals håller om inte världsklass, så i alla fall yppersta Europaklass. (Ta't lugnt med krogbesöken, Albin) Och får bara Forsberg ordning på grejerna så kan det bli en riktig rolig fortsättning efter sommaruppehållet. Guidetti och Kujovic på topp. Backgeneralen Granqvist. Vi får se!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar