Knyta ihop säcken

Tomhetskänslan som infinner sig när ett stort mästerskap är över. Livet går dock vidare men visst svider det lite extra att Finland inte kunde knyta ihop säcken. Plus i kanten förstås att laget vann sin grupp i Helsingfors men som helhet är avslutningen en stor besvikelse. Semifinalförlusten är inte mycket att orda om, Finland fann sin överman i ett välorganiserat hemmalag. Bronsmatchen däremot lämnar mycket övrigt att önska. Jag är oerhört besviken på lagets inställning. Det är först i tredje Jalonens mannar vaknar till liv men då är det på något sätt för sent. Symtomatiskt att man sen kissar på sig i den nervpirrande straffläggningen. En förhatlig fjärdeplats således, samtidigt Jukka Jalonen avskedsföreställning.


Russinet i fylltårtan är mv Raantas internationella genombrott. Jag är mäkta imponerad. Själv säger han att det varit en fin upplevelse trots att turneringen slutade i moll.
"Dessutom gratis mat i över två veckor!" avslutar han med ett pillimariskt leende.


Jag ställer mig också i hyllningskören och säger grattis till Tre Kronors VM-guld. Vilken utvecklingskurva för Mårts & Co. Uträknade och bespottade till en början och sedan vänder allt med Sedins intåg i truppen och vinsten i kvarten mot favorittippade Kanada. Om det är någon jag unnar ett VM-guld så är det Per Mårts. Coachen som hela tiden trodde på sitt lag även om kråkorna med Wikegård i spetsen kraxade någonting alldeles förfärligt. "Vilken coachning?" Finns nå't uttryck på det där: tomma tunnor skramlar mest. Stort. Grattis Per Mårts.


Och Sedinarna i all ära men MVP för Tre Kronor tillskriver jag målvakten Jhonas Enroth. Släppte han någon retur överhuvudtaget?

Nu lämnar jag hockey-VM 2013 därhän. Tack och gonatt.