Bakåt:framåt

Kuriosa. Låt oss vandra tillbaka till en tid som är svunnen. Sverige skulle möta USA i ishockey en februarikväll 1951 på Stockholms stadion och debutant var en viss Sven Johansson, med smeknamnet Tumba, från Djurgården. 19-åringen visade sig helt respektlös i möte med  tuffa amerikaner. Tumba spelade center i en av kedjorna och det blev förstås succé på direkten, annat var liksom inte att vänta.
Sveirge vann matchen med hela 10-1 och Tuma svarade för 5 pytsar i sin landslagsdebut. Inte dåligt!

Noterbart är att Tumba, tre månader senare, den 6 maj, debuterade i Allsvenskan på samma arena, i fotbollsmatchen mot KalmarFF. Han fick hoppa in i sista stund eftersom Djurgårdens specielle målspottare Hans Jeppson var skadad och inte kunde starta. Matchen slutade jämnt 2-2 och nykomligen Tumba gick mållös av planen. Skötte sig dock med den äran, han hade bland annat ett rykande skott i ribban. Det var tider. Dubblering på högsta nivå. Något som är otänkbart idag. Och inga päron i omlopp heller för den delen.

Sin sista match i fotboll lirade Tumba den 23 september 1961, en match jag återkommer till.

Tänk. Hade inte en tanke på Djurgården som idrottsförening när jag vaknade imorse men så dök smutsiga fantasier upp. Jag har syndat. Förlåt mig, ty jag vet icke vad jag gör.

◙ ◙

 

 

 

30 april. 1986. Backresen Steve Smith i Edmonton Oilers glömmer aldrig sin 23-årsdag. Kolla här.

1987 tog han revansch och vann Stanley Cup med sitt Oilers.