27 juli 2011

Freddy

Han hade en unik betydelse för musiklivet i Finland under 1800-talet. Musikfadern och globetrottern Fredrich, eller bara rätt å slätt Fredrik, Pacius föddes 1809 i Hamburg i en musikalisk köpmannafamilj. I en ålder av 15 stack han till Kassel för att studera för Spohr, sin tids store violinpedagog och kompositör av bland annat många violin- och klarinettkonserter. Fredde var också över en sväng och verkade i Stockholm som förste violinist i Hovkapellet där han lärde sig det svenska tugget. Efter sex år vid svenska Hovkapellet utnämndes han till musikdirre vid Helsingfors universitet (1834).
Mest känd är han kanske för sin tonsättning av Runebergs dikt som inleder Fänrik Ståls sägner. Vårt land var inte från början avsedd att bli nationalsång men kompositionen fick sådant rungande entusiastiskt mottagande på en vårfest 1848 att den sedermera kom att bli Finlands nationalsång med svensk och finsk text. Se där! Tvåspråkigt. Språk berikar.


Frimureriet med sin humanism, broderlighet och filantropi stod den finländska musikens pionjär varmt om hjärtat så att säga.


Vettre, kom ihåg mannen Pacius nästa gång du bräker med i finska nationalhymnen Vårt Land (melodin används också i Estlands hymn fast med annan text). Har inte blitt något av den varan vid sim-VM i Shanghai. Knappt den kommer användas under friidrotts-VM om nu inte en spjutkastare erhåller lidnersk knäpp och spöar Thorkildsen av bara fart'n.


Så här avslutningsvis undrar jag stillsamt vad han använde för dundermedel till hårschampo?! Ett rejält vildvuxet barr som sticker upp där. Bussigt och frodigt.

Inga kommentarer: