24 februari 2010

Emaljens baksida kan vara guld

Solen skiner. Strålande vinterdag. Kanske det vänder nu. Solförmörkelse hitintills. Kanske det finska folket får anledning att byta ut Koskenkorvan och Koffen för en stund och skölja ner den efterlängtade guldmedaljen med dyrbar Sampanj.

Förväntningarna vilar blytungt på Tanjas axlar inför kvällens storslalom. En medalj av ädlaste valör skulle betyda mycket för den idrottstokiga bastunationen. Det har dock gått troll i allt. Symtomatiskt för spelen är ju de kombinerades insats igår i lag. Sjua i sammandraget trots bra backe. För att inte tala om Hautamäkis djupdykning i stora backen för ett antal dagar sedan etc. I medaljligan ligger Finland krälandes i källarförrådet med ett ynka silver tack vare Peetu i bredfrontsbräda eller något i den stilen och det skall mycket till innan medaljer börjar poppa upp ur Shurgard-kartongerna så där bara, med tanke på den fasansfulla inledningen. Än är inte loppet kört och hoppet är det sista.

Den sista vargen är inte skjuten men nu gäller det att vässa gaddarna. Återstår ett par stafetter och om jag inte är helt felinformerad skall mannen Manninen ut i spåret igen endera dagen. Hockeyn, ja. Kvartsfinaler. Vinna eller försvinna. Efter den tama Lejonkampen senast har Jukka Jalonen lagt undan stickningen och plockat fram motorsågen. Herr Jalonen har inför mötet med Tjeckien beslutat sig för att rumstrera om i formationerna. Olli Jokinen flyttas ner i fjärde formationen med Peltonen och Jarkko Ruutu. I linje tre ingår Miettinen-Kapanen-Hagman.

På backfronten inget nytt. Backbesättningen är precis som den innan minus en. Niskala Janne bildar backpar 3 med Lepistö. "Lejonen måste väckas innan det är för sent" som det står i skriften. Hoppeligen får Timo Jutila och Jari Kurri som ingår i hockeystaben anledning att jubla där de sitter uppe på VIP-läktar'n. Hitintills har de två herrarna sett ut som om de struntar i vad all hockey heter.

Inga kommentarer: