Här står jag framför våran Rambler American 440, årsmodell-66. Jag är 7 bast och idel solsken i ett vinterlandskap. Filtstövlar och hela kittet från topp till tå. Fanns inte många av de där åken i Österbotten vid den tiden.Sommaren innan gjorde jag i alla fall min far väldigt ledsen och samtidigt oerhört ilsken. Jag hade besök av mina bundisar Tanja och Solveig och ville förstås imponera på dem.
Ramblern stod ju där på gården i Kaskö, Rådhusgatan 33, vilket fick mig att lyfta på en sten och med världens kraft hiva iväg tingesten så illa att den flög rakt in i vindrutan vilket resulterade i glassplitter av värsta sorten.
Farsan såg händelseförloppet i köksfönstret, han kom ut skrikandes och jagade ikapp mig och jag erhöll en välriktad spark i ändalykten vilket fick mig att flyga typ en meter. Tjejerna sprang räddhågsna hem och lämnade mig ensam med ömmande bak.
Farsan var jättearg. Första och änd...f'låt enda gången han brukat våld mot mig.
För övrigt lär Ramblern finnas övergiven i en skogsdunge i Rangsby.
2 kommentarer:
Ha, kan förstå att farsgubben blev förgrymmad.
En kompis till mig hade en Rambler Rebel när vi var runt 18år som vi skulle ta till Öland en midsommar men när vi kom strax innan Nässjö skulle han impa på brudarna vi hade med och stampa gasen i botten vilket slutade med att vi fick plocka upp automatlådan i bitar som låg spridda över vägen. =)
Vår granne i Singsby hadde en ljusgrön som han bara nyttjade på söndagarna. Vi unga var imppade över " Amerikanaren" Jag tycker den såg större i ut i minnet än nu när man återser den.
Skicka en kommentar