Birger Schadwoyn (th) lägger ut texten för Kosti Piipponen. Fotot är taget 2002 och föreställer middagen på Barbara-festen.
Kosti Piipponen tjänstgjorde som militärmästare under den tid en annan sprang runt i den gråa munderingen på 1 JK. Kosti var en stridslysten och skjutglad herreman. Han trivdes som en kula i omloppet när han tillbringade sin lediga dag på skjutbanan i Syndalen. Då var Kosti i sitt esse. Det gick rykten om honom att han iförd stridsbälte sprang närmare 5 km på Cooper-testet (12 minuter). Han kallade oss beväringar och isynnerhet nytillkomna ("mullis") för kärringar alternativt veklingar. Kosti hade som uppgift att göra småglin till karlar. Det var han inte ensam om.
Som beväring såg man upp till honom även om han i strumplästen endast mätte 152 centimeter. Plötsligt dök han bara upp, från ingenstans helt enkelt. Man hade honom i nacken när man minst anade. Här kommer verkligen uttrycket "en finne i röven" till sin spets.
-" Handi Kosti är stor i orden och liten på jorden!" skrek alltid #Clabbe från Krombi. Oj, vad vi garvade läppen av oss. -"Kosti vad det Kosti vill!" raljerade en annan spoling utkommen från Bromarv. Ja, en spännande tid helt klart där i Dragsvik.
Vi var tvungna att lära oss gradbeteckningar innan vi ens fick sätta foten på soldathemmet ("sotku") för att dricka ettans pilsner (folköl). En för alla, alla för en. Snussvettiga marscher runt kaptensbostäderna var ett sant lördagsnöje. Under grundutbildningen som pågick i två månader fick vi lära oss stormgevärets ("stägäs") många olika delar och dess inoljning. Ett evigt pynjande med den där puffran faktiskt.
Pojoviken-runt var ett måste. Drygt 9 mil på gnisselhoj. Vi fick också lära oss hur vi funktionerar vid handgranaters krevering. Gick väl så där, tycker jag nu i efterhand. Upp och ner, fram och tillbaka. -"INGEN FORMATION I TVÄTTSTUGAN!" skrek sergeant Lindberg uppgivet.
Btut x 3. Dammallergi. Städbefrielse. Och pansarvagnar under sängen. Ett skrynkligt dagatäcke var det värsta Kosti visste. Då blev militärmästar'n vansinnigt arg. Ja, inte bara det. Kosti blev alldeles rosenrasande! Ett övertramp av denna karaktär sågs inte med blida ögon från stabsledningen. Tvärtom skulle jag vilja säga. Krigsförbrytelser av dagatäcksformat renderade vanligtvis i utegångsförbund. Tack,Kosti.
Jag har all anledning att återkomma till krigshetsen på garnisionsområdet.
#Clabbe är fingerat. Egentligen heter han Stefan.
4 kommentarer:
Vilken bra beskrivning av lumparlivet i Drakan Tommy. Man riktigt tajmvurpade tillbaks och fick dendär kärlekshatiga känslan i magen.
Jo dendär filuren kom hoppande ur trän när man gick vakt. Han liksom brann för armén på ett eget litet ramboaktigt sätt.
Vi blev goda vänner på officersmässen. Han var ansvarig för att skaffa musiken dit och jag bildade ett band redan i starten av min tjänstgöring. Han har ordnat många FWL och extra förlängd weekend ledigheter åt mig. På officersmässens fester hände det att K tuppade av vid bordet med näsan i blomvasen. Spriten var ju ytterst skattefri för officerarna :)
Jo jag kom på att vi använde enheten Piipponenmetri, som var litet längre än en meter, men bara lite
Tack, Clas! Lumparhistorier är alltid kul! Ja, den lille krabaten Kosti lämnade ingen oberörd. Han brann sannerligen för livet på kasernen! Kosti var hård på krökat, såg honom ofta tillsammans med Kapten Manni. "Piipponenmetri!" Kul!....ramboaktigt:)
Väl rutet, Tom-Y
Skicka en kommentar