Kenneth måste skärpa målsinnet och Åke tillhör reservstallet. Stallet!Ja, det var tider, det. Dåtidens toppspelare hade ett heltidsjobb vid sidan av hockeyliret. Ont i foten. Äh! Förkylningar och rännskita fanns inte på den tiden, inte ljumskar heller för den delen.......men stallet! Så sa man då, tydligen. Det var dit tränaren gick och hämtade spelare om laget hade en man kort. Sorry, Åke!
Stallet, förresten, låg i nära anslutningen till arenan (rinken). På nämnda förvaringsplats satt spelaren huttrandes med is i magen och väntade på sin chans. Ja, jag säger då det. Det var kanske inte bättre förr men kallare.
2 kommentarer:
Känns som om jag må gå upp på vinden å leta reda på det gamla albumet. Känner inte igen gubbarna.
Men visst är det underbara kommentarer.
Undrar hur man skulle skriva idag?
björn: gör det, upp på vinden med dig! Du har säkert en hoper massa finska lirare i albumet:)
Reservstallet är väl motsvarigheten till dagens farmarliga, kan jag tänka mig.
Skicka en kommentar