Är tillbaka efter två dagars tillfrisknande. Jag vill egentligen inte gräva i det en gång till men känner att jag måste bearbeta händelsen, en sista gång(?). VM i Lahtis 2001 resulterade ju i skammens förnedring där sex stycken finska elitåkare blottlade sina artärer inför epodoktorn Kari-Pekka Kyrö som enligt mången var anstiftaren till fusket. Rykten säger också att det var Kari-Pekka och Jari Isometsä som i långa bastusittningar veckorna innan spelen drog upp de sk riktlinjerna.
VM i Lahtis skulle som bekant bli tidernas finländska skidfest men förbyttes till en terrormardröm och Finland till en skammens skidnation, en barlast som finsk skidsport aldrig tycks bli av med. Låt oss aldrig heller glömma hur det kan gå till i ett "slutet" system där pengar, ära och berömmelse står på spel. Å andra sidan som vi alla vet men inte riktigt vågar erkänna är att systematiserad bloddoping förekommit i Finland under en massa herrans år. Kommer någon ihåg Aki Karvonen etc?
Avslutningsvis vill jag säga att mardrömmen började 15 februari 2001 med att Jari Isometsä (som ensam finsk åkare!) blir fyra på 15 km klassiskt, efter loppet kallas han till dopingkontrollen.
Dagen därpå vinner Myllylä första delen av jaktstarten men avstår(!) andra delen. Isometsä å sin sida slutar totaltvåa och därefter når chockbeskedet massmedia; Isometsäs A-prov positivt. Och så där fortsatte det hela i en lång mardröm som vi aldrig tycks vakna ur.
Åkarna som fastnade med brallerna nere; Mika Myllylä, Jari Isometsä, Janne "stavfelet" Immonen, Harri Kirvesniemi, Virpi Kuitunen och Milla Saari (tidigare Jauho).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar