På förhandsvisning igår, på biograf Skandia, i Stockholm. Vow! Pastor Cleveland presenterar Aretha Franklin som "The first lady of music". Det är bara liksom att hålla med i presentationen.
I filmen (fr. 1972) spelas ett rent gospelalbum in, som landar i ett dubbelalbum några månader senare,i en liten pulserande baptistkyrka i Los Angeles och det är märkligt att se Aretha ömsom uppe på scenen ömsom nere vid flygeln. Hon ser på något sätt skärrad ut men hennes röstresurser överträffar det mesta. När jag sitter där i biosalongen förflyttas kroppstyngden, ja, det känns som om jag blir "bekristad".
Det är svettigt och naket. Och ett alldeles lysande tidsdokument. Rekommenderas å det varmaste. Purdie på trummor, Rainey på basen. Bara en sån sak! Och vilket ös sen med The Southern California Community Choir.
Längd: 1 tim 29 min. Regi: Alan Elliott, Sydney Polllack.
Det dröjde till hennes bortgång innan filmen kunde färdigställas. Aretha Franklin lämnade jordelivet förra året i en ålder av 76.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar