Klockan 19.20 och ljust ute. Lugn kväll i hemmets lugna vrå. Kollar lite mejl och sms. Ingenting intressant dyker upp. Kollar snabbt Facebook. Samma trötta flöde som igår, faktiskt. Snart visas hockey på TV12. Skippar. Jo, läste ut den där Tommy Oranges bok Pow wow. Orange har hyllats som en ny röst i den amerikanska samtidslitteraturen och det talas redan om Pow wow som en modern klassiker. Vildsint och lyrisk, liknar egentligen inget annat. Lite förkrossad är jag allt! Stark debut - utan tvekan.
Jo, det var ju det jag skulle säga, att jag var nere i källaren för att leta efter lite grejer och plötsligt när jag stod där, ramlade en gammal dagbok ner, när att träffa mitt huvud. På måfå slog upp en sida och mina ögon fastnade på en notering daterad till april 1995:
Igår. torsdag. 27:e. Jag föll till föga och klampade in på glasbutiken, fleminggatan, och frågade lord calvert om han hade lust att följa med mig ut. Javisst, men först måste du hosta upp 99 riksdaler, sa expediten. Självklart, rosslade jag. Med huvudet under armen och med flarran i tryggt förvar i innerfickan gick jag med bestämda steg hemåt i snöyran. Blev en blöt kväll. En polare dök senare med en trave ölburkar. Blev blött. idag. fredag. Inget vidare. Vad hände egentligen? Aldrig mer.
Tiderna har förändrats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar