Och igår kväll tog jag en runda på åtta kilometer, runt Vinterviken, Liljeholmen, upp tillbaka. När jag närmar mig vårt kvarter ser jag en kvinna som står lutad mot en fasad, hon böjer sig hastigt fram och kräks på trottoaren. Och solen går ner där borta i horisonten. Vad gör hettan och värmen med oss?
Och jag tänker att varje sekund minut timme dag som går är en sekund minut timme dag mindre i det här livet och samtidigt, det förflutna växer sig starkare för varje dag som går. Man minns det man skulle glömma och man glömmer, konstigt nog, det man skulle minnas.
VM-fotbollen över för denna gång. Grattis Frankrike. Välförtjänt. Om fyra år spelas turneringen i Quatar. Finalen lär äga rum kring julafton. Vem har hittat på denna fullkomliga idioti? Korruption på högsta världsnivå.
Och jag/vi tänker tillbaka på den förstklassiga resan till Island och Reykjavik. En organiserad resa som vi har svårt att smälta. Det gör däremot glaciärerna. Reykjavik är en behaglig och jättemysig stad där de stora shopping-centra lyser med sin frånvaro. Stadens centrum utgörs av ett nät av smågator ovanför hamnen och kan enkelt utforskas på en dag. Som sagt, vi hann med en hel del under dessa dagar. Den gyllene cirkeln dit Geysir-området hör. Gullfoss (två vattenfall), blå lagunen förstås. Mäktiga vyer. Vulkaner, 32 aktiva. Kallaste sommaren på över 100 år men vi var förberedda på regn och rusk.
Maten. Maten. Underbar. Lamm och fisk. Dyrt som bara den men ibland kan man slå på stora trumman, speciellt när min äkta hälft fyllde di femtio.
2 kommentarer:
Tommy, tråkigt att vädergudarna inte var med Er. Upplevelsen övervann dem.,!👍
Stämmer, Lasse. En oförglömlig resa. Tröjor och regnkläder. Inga problem. Finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.
Skicka en kommentar