31 juli 2018

Skit samma


Typiskt. Att man aldrig skall få vara riktigt glad.


Skit samma. Här skall badas.

30 juli 2018

Ett och annat i vardagen

Känslan som infinner sig när man inser att man glömt mobilen hemma! Utanför soprummet, igår kväll, står så ett rådjur blickstilla, utan någon som helst stress, på bara ett par tre meters avstånd, och glor på mig som om jag vore en utomjording. Surrealistiskt på något sätt. Så småningom skuttade den dock i väg och jag kunde utföra mina sysslor. Men som sagt, blev ingen dokumentation av denna tilldragelse. Surt, sa räven.

Lotta på Liseberg eller Allsång på Skansen? "Ingen aning!"

Det är vackert
att se hur civilsamhället slutit upp de senaste veckorna, hur folk hjälps åt. Men vi lär inte känna oss lika varma om hjärtat den tredje, fjärde och femte gången. Varje gång vi är utlämnade åt andras välgörenhet betalar vi för det genom minskad tillit till samhällets förmåga. Det är i slutänden farligare än en storbrand.
(Lisa Magnusson, DN, 24 juli)

Corden vs McCartney Underbart klipp. Drygt 23 minuter långt. Macca bjuder verkligen på sig själv. Kolla gärna.

Spontane Kronér är tillbaka i rutan. Kul, tycker många.

För en dryg vecka sedan, i en Golden League-tävling, pressade italienskan och doldisen Elena Vallortigara, 26, självaste suveränen Maria Lasitskene i höjden. Italienskan förbättrade sitt personliga rekord med ofattbara 6 cm. Vallortigara! Ett namn att lägga på minnet inför stundande EM i Berlin.

Sprang 4,8 km här en kväll. Fuktskadad.

16 juli 2018

Eftermiddagens lika

Sumaröl

Svalkar mig med en Sumaröl. 

"Víking Sumaröl is a light coloured wheat beer in the Belgian tradition. The Sumaröl is unfiltered and therefore a tiny bit grainy. A hint of pink in the colour and sweet flavour of strawberry make it the perfect choice on a sunny summer day."

I mitten av juli

När jag vaknar har solen för länge sedan gått upp, huvudet och ögonglober känns tunga. Lakanen är genomdränkta. Känns som om jag simmat i slafen.

Och igår kväll tog jag en runda på åtta kilometer, runt Vinterviken, Liljeholmen, upp tillbaka. När jag närmar mig vårt kvarter ser jag en kvinna som står lutad mot en fasad, hon böjer sig hastigt fram och kräks på trottoaren. Och solen går ner där borta i horisonten. Vad gör hettan och värmen med oss?

Och jag tänker att varje sekund minut timme dag som går är en sekund minut timme dag mindre i det här livet och samtidigt, det förflutna växer sig starkare för varje dag som går. Man minns det man skulle glömma och man glömmer, konstigt nog, det man skulle minnas.

VM-fotbollen över för denna gång. Grattis Frankrike. Välförtjänt. Om fyra år spelas turneringen i Quatar. Finalen lär äga rum kring julafton. Vem har hittat på denna fullkomliga idioti? Korruption på högsta världsnivå.

Och jag/vi tänker tillbaka på den förstklassiga resan till Island och Reykjavik. En organiserad resa som vi har svårt att smälta. Det gör däremot glaciärerna. Reykjavik är en behaglig och jättemysig stad där de stora shopping-centra lyser med sin frånvaro. Stadens centrum utgörs av ett nät av smågator ovanför hamnen och kan enkelt utforskas på en dag. Som sagt, vi hann med en hel del under dessa dagar. Den gyllene cirkeln dit Geysir-området hör. Gullfoss (två vattenfall), blå lagunen förstås. Mäktiga vyer. Vulkaner, 32 aktiva. Kallaste sommaren på över 100 år men vi var förberedda på regn och rusk. 
Maten. Maten. Underbar. Lamm och fisk. Dyrt som bara den men ibland kan man slå på stora trumman, speciellt när min äkta hälft fyllde di femtio.