17 juni 2018

Diverse annat

Jag kan inte hålla tillbaka ytterligare en gäspning men en snabbfrukost bestående av ett par rostade med marmelad och en stor mugg kaffe råder bot mot det mesta. Tuggar sedan i mig Wimans Söndagskrönika i vilken han skriver: De senaste veckorna har jag gjort energiska men mestadels misslyckade försök att övertyga min omgivning om att "Vardagar" är helt hänförande litteratur. Att det återigen är livgivande att läsa Ulf Lundell. Hans kverulans har blivit roligare.
Hört flera som tycker att Lundells senaste är värd att läsa. Ändå. Jaja. Jag får se.

Bestämt. Klappat och klart. Till Hornstulls strand senare, loppisen där, jag och dotter, men då måste jag allt skärpa till mig, anstränga mig, uppträda som en vuxen, för om jag inte är försiktig kan åldersskillnaden få mig att känna mig som jag vore tretton! Gud bevare oss.

På middag i går. Skånegatan. Gågatan. En fantastisk sommarkväll.  Kunde inte hålla mig alls utan var tvungen att dra den där storyn ånyo, från mitt tidigare liv som taxichaffis. Verkar som den alltid fungerar, i alla sammanhang, om än lite tragikomiskt.

Vid Stadsgårdskajen (Viking Line), en lördagsmorgon, klev en något överförfriskad finländsk herreman in i taxin.
- Ännkåå, sa han med högoktanig andedräkt.

När han väl förstod att jag kunde språka finska blev det muntrare tongångar hos vederbörande och resan förlöpte utan incidenter, ett riktigt trevligt åk, faktiskt. Väl framme på hamngatan erhöll jag pröjs och jag kände mig givetvis nöjd och precis innan han skulle kliva ur tittade han på mig, blossande röd i ansiktet:

- Voi vittu, akka jäi tonne laivaan. (ung. Ojdå, särringen blev kvar på båten). Fråga' honom givetvis om vi skulle vända på klacken och åka tillbaka för att hämta henne....(som taxichaffis vill man ju alltid ha en saftigare reskassa).

-Siit samma, fick han ur sig och smällde igen dörren och vinglade iväg riktning Ännkåå.

2 kommentarer:

lassepostis sa...

Kul anekdot Tommy. Ja du, taxichaffisar får nog höra det mesta. Tror att den överförfriskade Finnen delad hytt med sig själv hem till Helsinki.

Tommy sa...

Lasse! Det tror jag också men man vet ju aldrig. Förhoppningsvis försonades de under resans gång.