20 oktober 2017

Musik och boll

Jag kör vidare utan förbehåll och krav och även om hösten är en fantastisk årstid så drömmer jag mig då och då tillbaka till en solstänkt badstrand. Och jag har förstått att ni undrat så smått: kommer han aldrig med den där spellistan igen? Jo, det är dags för en uppdatering och nu är den här! Den här lilla raddan går på högvarv just nu inne i min skalle.  Fixa uppkoppling, följ med, och se till att ni har volymkontrollen under uppsikt.

Cool Water - Jess Roden & The Humnas
Sway - Black Country Communion
What You're Getting Into - Shannon Curfman
Shake Me In Your Arms - Taj Mahal, Keb' Mo'
Wicked Soul - Joanne Shaw Taylor
S S S & Q - Robert Plant
Into My Arms - Ane Brun
Never Gonna Stop - Sweet Chariots
Meter Maid - Scott Henderson
Laugh About It - Tedeschi Trucks band
Street Rhyme - Mike Stern
Norrländska präriens gudinna - Olle Ljungström
Eyes Of Mine - Phat Phunktion
Life In The Fast Lane - Eagles
Lay All Your Love on Me - Pale Honey
Breakdown - Tom Petty and the Heartbreakers
Flying Cowboys - Rickie Lee Jones
What Am I Worth - Dave Alvin
Prisoner - Avalon, Shawn Kellerman
Purple Unicorn - Nik West
Elephant's Graveyard - Gurf Morlix
Through the Day - Antonio Farao, Walter Ricci
- - - - - - - - - -
Östersunds FK. Nära ytterligare en skräll. Vad är det som händer egentligen? 2-2 hemma på ett kylslaget Jämtkraft Arena, mot självaste Atletico Bilbao. Ken Semas, 24, första halvlek är av yppersta världsklass. Snabb och rapp i steget, bländande teknik, och som han tänker fotboll. Imponerande. Han är, utan tvekan, redo för större arenor och utländska klubbar. Och hur många kilometer sprang doldisen Curtis Edwards?

Inga kommentarer: