Tidigt i morse, i tvättstugan. Finns helvetet på riktigt? Sitter där. Torktumlarna går på högvarv. Gnuggar de glesa öarna av hår vid tinningarna. Haha. Plötsligt kommer en liten unge gående på händerna. "Sluta nu, det här är sista gången jag säger till", vrålar mamman. Tjut, bråk och tandagnisslan. Jag försöker koncentrera mig på boken men det är fullständigt lönlöst. Lägger den åt sidan. I andra änden står en skallig man och gymnastiserar till toner av högljudd musik. En tredje glor frenetiskt in i tvättmaskinen. Jag tänker inne i mitt morgontrötta huvud, "måste vara ett bra program!". Men, jag klarar mig. Föreställningen är över, det kunde ha varit värre. Packar snabbt ihop, står utanför, i det krispiga höstvädret, med sjukligt blossande röda kinder. Allting går fort nu, snart ryker glöggen på spisen men inte idag, än.
Och inom kort startar andra säsongen av Modus, första hade tittarsiffror på över miljonen. Som vi längtat. Här en liten försmak av det som komma skall:
-"Den amerikanske presidenten är försvunnen från Skeppsholmen!"
-"Jaha, vad gör vi nu då?"
Matcherna i Championship avlöser varann i jämn takt. Ikväll möter Leeds Derby. Vågar man hoppas på tre efterlängtade pinnar?
Hittade denna bild i mobilen. Från Göteborg i år, under mitt besök på Bokmässan. Styr och ställ, så göteborgskt på något vis.
På bästa sändningstid. Kampen går vidare. Här trakterar en kock en gris så fin.