Igår. Tidig morgon. Den första dagen av våra liv. Stillheten. Där havet ligger. Som en liten människa i det stora blå där viskningen kändes som ett öronbedövande vrål. Inte mycket folk i farten. Alls. Skönt.
Idag är den andra dagen, i resterna av våra liv.
Så. Mitt i allt. Det var en tidig eftermiddag i början av maj när rabatterna ännu ej voro uppgrävda som jag fick rycka ut och fixa en bastant gren. Provisoriskt. Packtejp. Inte min gren, egentligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar