16 april 2017

Vid bordet


Jag blev stående en stund i dörröppningen och gnuggade mig på benet och sniffade mig i armhålan men inte samtidigt. När de hade gett sig av sjönk jag helgarderad ner vid bordet. Och himlen hänger fortfarande kvar på sina gångjärn. Ny dag. Jag drar lungorna fulla med luft och vårljuset gjuter sitt milda ljus över mitt förvånade ansikte. Nåden.

Och påskäggen tog slut i rasande fart. Vad var det som hände ejenkligen? Titta inte på mig bara. Jag har slutat, försöker jag.

Inga kommentarer: