30 april 2017

Stenmark och andra funderingar

Jag är inte tokig i duvor. Tvärtom skulle jag vilja säga. Fragment av besynnerliga yttranden övervinner min sömnighet. Jag är klarvaken. Och jag tänker lite på gårdagens idrottsliga händelser. Och i nästa sekund rymmer min hjärna ingenting annat än den där eländiga oavgjorda matchen på Elland Road....I ögonvrån, ute på gårdsplanen, ser jag "den där lymmeln" igen. Av lösryckta meningar har jag uppfattat att lymmeln och hans gelikar har tokerier på gång men när allt kommer omkring skall man inte tro på allt skvaller. Skit samma, uttryckte sig en flyktig bekant häromdagen

Hittade äntligen den där boken som jag varit av med under en längre tid. Blir glad för småsaker. Skrotar just nu runt på nätet och läser om tågresan som blev en mardröm för SVT-profilens familj. En skakande skildring. Trauma. Ger mig även i kast med Kevin-fallet. En dokumentär sänds inkommande onsdag, en serie i tre delar av Dan Josefsson.
* *


*

SHL. Sicken finalserie det blev till slut. Frossbrytningar. Dramatiken saknades inte och vilket tempo sedan. Hockey när den är som bäst. Grattis HV71.

24 april 2017

Tips

Gott folk! Snackade med en kollega angående föreställningen och visst, Sufflören går fortfarande. Det var värst men inte särskilt konstigt. Både skådespeleriet (Andreas T Olsson)  och manus fullkomligt lysande. Fotot är taget 3 november 2013. Åren rullar på men Sufflören består. Har ni möjlighet så se den. Biljetter

Babel. Del 7 av 11. Författaren Sara Paborn är aktuell med boken Blybröllop som handlar om en biblotekarie som vill förgifta sin man. En sanslös skildring av ett äktenskap i upplösning, tydligen. Den skall jag införskaffa! Sedan är jag även sugen på hennes debut Släktfeber från 2007. Är hon månntro Sveriges svar på Paasilinna? Återstår att se.

Jisses.Lördagens boboll på Zinken ramlade mellan stolarna. Okay. Jag hade annat för mig. Går säkerligen fler tåg.

23 april 2017

Koskenkorva


Hopeaa. Kiitos ja hyvää yötä.
 
 

Det snurrar

Och vår gamla jord fortsätter att snurra - mitt i allt det obegripliga. Jag har en idé på hjärnan men opererar bort den omgående. Bråket tidigare uppstod ur ett missförstånd angående ett par smörgåsar. Dumt och genant. Förlåt. Lunchen närmar sig. Och ute skiner sola. Det är vår nästan. Blir en sväng till Odenplan senare. Det räknar jag med.

Och svensken stöttas över hela världen. Förre lagkamraten i PSG, brassen Silva, skickar en hälsning: "Styrka till dig min bror Zlatan i denna svåra tid. Jag älskar dig min vän." Fint. Livet är orättvist. Och hänsynslöst.

Förlusten igår svider. Burton Albion. Det går troll i spelet. Livet går dock vidare. Norwich City FC hemma 29:e och Wigan borta 7:e maj. Två matcher kvar. 6 poäng ett måste! Kvalspel....


Tittar på ett Vem vet mest-avsnitt. Går bet på Gayageum men hänger inte läpp för det. En gayageum är gjord i trä och består av minst 12 strängar.

Vinylstund. Dammar av den här.

* * * * *

Uppdatering: Kollat blodtrycket. Är den här blodtrycksmätaren Braun ExactFit 3 tillförlitlig? Vete fåglarna. Resultatet på displayen visar SYS121/DIA70. Pulsen uppe i 90 dunkar. Och allt detta innan lilla hockeyfinalen som startar kl 19.30 TV 12.

22 april 2017

JVM

Ni behöver inte bekymra er! Jag håller givetvis koll på U18-VM i Slovakien. Torsdagens kvartfinal mellan Finland-Tjeckien (följde med den i mobilens app) såg ju ut att bli en ensidig historia där smålejonen snabbt åkte ifrån till en till synes övertygande seger. 5-1 tidigt i andra perioden men sedan började det rassla till bakåt och matchen förvandlades till ett osannolikt drama.

Tjeckerna kvitterade till 5-5 i slutet av tredje och mina tankar gick givetvis till debaclet i hemma-VM 2003 då en säker ledning förvandlades till en mardrömslik förlust 5-6. Den torsken sitter som sten som ni alla vet. Nåväl. Smålejonen redde slutligen ut stormen och vann kampen i en dramatisk förlängning, segermålet 69.02 och stor matchhjälte Santeri Virtanen. Pust. I semin väntar Ryssland. I den andra möts USA och småkronorna. Semifinalerna spelas lördag (läs: idag).

21 april 2017

Kaurismäki

Filmtips. Kaurismäkis senaste är den andra delen (den första Le Havre fr. 2011) i en förmodad trilogi. Regissören själv har ju uttryckt att han inte kommer att göra fler filmer. Med andra ord, tiden får utvisa om det blir någon ytterligare i hans anda. Jag har dock svårt att se varför det inte skulle bli en fortsättning.



Under påskhelgen såg vi Ljus i natten - en mycket varm och medmänsklig story. Och som ofta handlar hans filmer om den lilla människans utsatta kamp för överlevnad, så också denna. I Kaurismäkis generösa värld hjälper man inte sin nästa bara för att det någonting fint man bara bör göra. Nej, att hjälpa en medmänniska i nöd är en naturlig och självklar spontan reaktion.

Under knappt två timmar dukas det upp till en alldeles värmestrålande upplevelse. Den småputtrar av underfundig och fåordig humor, på ett äkta Kaurismäkivis, och av hoppfullhet i en trumpen värld av murar. Kanske inte hans bästa men ändå ett måste förstås för oss som är anhängare till regissörens alster. Och musiken sen! Tuomari Nurmio, Ismo Haavisto m. fl. För att inte tala om finsk-engelskan som konverseras. Vi är nöjda när vi med små lätta danssteg skuttar ut i ett vårlikt Stockholm/Götgatan från en liten salong på biograf Victoria.

16 april 2017

Vid bordet


Jag blev stående en stund i dörröppningen och gnuggade mig på benet och sniffade mig i armhålan men inte samtidigt. När de hade gett sig av sjönk jag helgarderad ner vid bordet. Och himlen hänger fortfarande kvar på sina gångjärn. Ny dag. Jag drar lungorna fulla med luft och vårljuset gjuter sitt milda ljus över mitt förvånade ansikte. Nåden.

Och påskäggen tog slut i rasande fart. Vad var det som hände ejenkligen? Titta inte på mig bara. Jag har slutat, försöker jag.

14 april 2017

Trädkonst

Lång fredag

Långfredagen. Det har snart gått exakt en vecka sedan lastbilsdådet. Hemma tassar jag omkring barfota och vet inte riktigt hur jag skall få tummen ur. Kammat till mig och klippt tånaglar men inte mycket mer. Lyckas dock med konststycket att stöta till en röd pärm, 60 mm, så att papper och bilder dräller ut över vardagsrumsgolvet. Om man ändå hade haft en kartong med memma till hands. Skit samma. Det måste gå. Utan. Lillekatt spyr, med ackuratess. Jag trampar mitt i prick.
 
Förr i tiden fick man ju knappt blinka en sån här dag. En resa till Jakobstad var bara att glömma. Korsets klippa i Yttermark däremot - flerstämmigt. Nä. Nu har tiderna förändrats. Snabbsväng, av och an, med apostlahästar i ett sekulärt Stockholm. Till Coop i Västberga. På parkeringen springer en förvirrad man med stulen potatis i ryggsäcken.
 
Visst, flikar in med några sportfloskler, likt reklam:
 
"När det är slutspelshockey skall spelarna inte tänka för mycket, bara låta kroppen göra det." - Harald Lückner.
 
"Ligger man under är det viktigt att någon visar vägen, att någon av spelarna bryter mönstret och kanske tar en tvåminutare eller i den stilen." - Expertkommentator Erik Edman, (Östersund-Norrköping, fotboll, Svenska cupen).

Missar inte Kontrapunkt. Svaret på en av frågorna senast, tre norska Nobelpristagare i litteratur: Bjørnstjerne Bjørnson, Knut Hamsun och Sigrid Undset. Bra, då vet vi det.
 
* *

 
Jag lägger in bilden nu. Från Falun, en tidig morgonpromenad, när staden vaknar till liv.
 
*
 
Avslutar blogginlägget denna dag med att plocka fram ett alldeles speciellt påskägg, är alldeles uppeggad, i form av musikgodis. Nedanrapat är vad som värmt mina hörselingångar de senaste dagarna:
 
One night in Vegas - Deep Purple
Oatmeal bandage - Tal Wilkenfeld
Something wicked this way comes - Lucinda Williams
Like it used to be - Allison Moore
Shine - Daniel Lanois
The book of Love - Peter Gabriel
Dalarna från ovan - Sofia Karlsson
Hjärta. Instinkt. Principer - Johan Heltne
Sprickor - Elina Ryd
Too much - Dave Matthews Band
Mirage - Billy Cobham/Frankfurt Radio Big Band
Den korsfärste - Franska trion
He turned it - Tye Tribbett
Don't tell me - Colin Linden/Lucinda Williams
You Got To Funkifize - Brian Culbertson
Losing you - Sophie Zelmani
En invasiv art - Vasas flora och fauna
Let me get by - Tedeschi Trucks Band
Ovensuu - Pepe Willberg
Flametop green - Daniel Lanois
Tell me All about it - Natalie Cole
Stone Cold Heaven - Robben Ford/Tyler Bryant
Marrow - St. Vincent
Hard to handle it - The Black Crowes
Gussjölov - Marcus Cederlöf
Somebody's Shadow - Rodney Crowell
Comfortably numb - Pink Floyd
If I were sorry - Damn! Shirin
Same To You - Melody Gardot
Bruce Lee - Vinnie Colauita
Aamulla varhain - Martti Pohjalainen Trio

12 april 2017

Filmfestival

I backspegeln. Jag återvänder mer än gärna till den nyligen avslutade Existentiella filmfestivalen i Falun (6-7 april), en filmfestival som har arrangerats sedan 2003. Festivalen-17 tjuvstartade visserligen den 5, med förseminarium, och temat Filmmusik - inte bara en känslobärare men det var på torsdagen som allt drog igång på högvarv. På programmet även pubkväll men den kom av sig på grund av olika anledningar! För övrigt, allt i genom lyckad festival.

Under festivalen prickade jag av fyra filmer (The Lobster, Min pappa Toni Erdmann, Her och Hemkomsten) + kortfilmsprogrammet (Ett sista farväl*Regi: Casper Andreas - Min homosyster*Regi: Lie Hietala - Love*Regi: David Färdmar) och jag kan väl säga att inget av det som erbjöds på vita duken föll ur ramen.

Film i allmänhet ger upphov till många intressanta diskussioner, uppmuntrar till dialog. Det som slår mig är ändå hur olika vi människor kan uppfatta  samma saker på så olika sätt och vad som man anser vara bra eller dålig film. Svaret till detta finner man i vilken samhällsklass man tillhör, åldersgrupp etc. Filmen. Livet. En mångfacetterad värld. Fascinerande.

Min pappa Toni Erdmann. För min del den länge emotsedda rullen som jag nu hade möjlighet att ta del av. Jag blev inte besviken. Den handlar om en far-dotter relation där pappan Winfried går in i rollen som den maniskt skojande fejkcoachen Toni Erdmann i peruk, löständer, pruttkuddar, och dyker upp så att säga överallt. Dottern Ines däremot, en hårdhudad karriärist, balanserar sig fram i en dominerande mansvärld. Pappan åker oanmäld till Bukarest, för att där träffa dottern. och använder sig av humorn för att närma sig henne. En riktig höjdare till film. Har ni möjlighet, se den.

Den andra filmen som jag lyfter fram här är den kinesiska Hemkomsten som är en lågmäld berättelse om en familj där mamman, lärarinnan,  Feng Wanuy bor ensam med sin dotter Dandan. När fadern efter många år i fängelse släpps fri, efter kulturrevolutionens slut, återvänder han och förenas med sin familj. Han möts av en hustru som drabbats av minnesförlust. Fadern försöker med till alla buds stående medel att få Feng att känna igen honom. Vackert och sorgligt. Inte ett öga torrt.

PROGRAM 2017

8 april 2017

Terrordåd

Dagen efter. Här hade jag för avsikt att dela med mig av en existentiell filmfestival som varade i dagarna två i Falun och jag försöker hålla mig kvar i den starka upplevelsen av sammanhanget.

På hemvägen, i en bil, igår, nås jag av de fruktansvärda nyheterna som utspelar sig på livligt trafikerad gågata i centrala Stockholm, ond bråd död, ondskans vidriga tryne som slagit till återigen. Terrordådet lägger sordin på mina upplevelser från nämnda festival. Mina tankar går givetvis till offren och anhöriga som drabbats av detta ohyggliga - det som också är en del av livets innehåll och det vi kallar för verkligheten.

Återkommer med mina reflektioner från filmfestivalen vid ett senare tillfälle.

4 april 2017

Franska trion


Ja, jag har läst mer och givetvis köpt biljett. Med andra ord, plåtat, beläst och klart.

3 april 2017

Skör tråd

Måndag igen. Knappt man tror det är sant men det är måndag - tro det eller ej. Febril verksamhet utomhus med grusborttagning på tapeten. Helgen har innehållit tragik på många håll och kanter. Många har nåtts av stor sorg. Gränsen mellan liv och död är så hårfin att det i många fall är omöjligt att se att slutet lurar bakom hörnet.

* *

Inom sportens värld nås jag av en glädjande nyhet när jag läser tidningsspalterna. Tänker främst på tennis där dubbelspecialisten Henri Kontinen som första finländare ligger etta på ATP:s världsranking. En otrolig bragd av det finska tennisesset.

2 april 2017

I närområdet

 
På den tiden när man enbart ringde viktiga samtal.
 
Ebony. Gevalia. Mörkrost. Inte dumt. Blodigt tandkött har i alla fall slutat blöda. Och tandrötterna slutat värka. Plus i kanten. Halsbränna.
 
Lördagskväll i omgivningen. I närområdet. Ängsliga skrik. Hysteriska skratt. Livliga skuggor. Röster som hörs bortom bergen. Balkonghäng i solnedgång. Nyfikenhet. Patrull på plats. Där borta. Rakt över. Båren fram. Svart bil. Tragik. Helt klart.
 
Tidig otta. Promenad. Rädda harar som springer min näsa förbi. Stöter ihop med människa som ångar färskt brännvin eller kanske något annat djävulspiss. Rådbråkad hund. Små snärtiga plastpåsar runt om bland träden. Jag nickar. Inte mycket till rörelse. Blänger. Stannar till. Ordväxling. Människan börjar hosta så att jag inte vet om hen skrattar eller är på väg att kvävas. Vad hände i går? Ingen aning. Jag har inte hört något. Milt väder. Vi ger oss av, åt varsitt håll. I samförstånd.
 
Tillbaka i hemmets lugna vrå. DN. Läser allt om den bortgångne Ekman. Och uret visar 09.00.
 

Bildbevis från gårdagens förträffliga konsert på Konserthuset. Alla tiders. Kungliga filharmonikerna med världstrumpetisten Håkan Hardenberger och livfull dirigent John Storgårds.

1 april 2017

Posa


Som sagt. Isen på sjöarna håller på att smälta bort. Posa plockar, aningen motvilligt, av dubbdäcken.

April

Vårtecken. Och livet vaknar efter en god natt. Dagens ljus åter. Träden viskar till varann. De har inte ont om tid.
 
Allsvenskan i fotboll sparkar igång med två matcher. Vårdtecken är någonting helt annat.  MFF blir säsongens flopp. Potters Östersunds FK skräller. Noterar även att ett gäng blåmesar bygger bo i taket på balkongen. Katter x 2 har svårt att lägga band på sig. Ivrig spaning. Märkliga läten.

* * *

På agendan: Kungliga Filharmonikerna

Hardenberger spelar Dean

Beethoven, Brett Dean – och Håkan Hardenberger

Lördag 1 april 2017 kl 15.00
 
 
* *
 
Kollektivtrafiken. Läser en insändare: "Sitt medan du är ung, när du blir gammal får du stå."
 
*

Nobelpristagaren i litteratur är i Stockholm men det kanske ni redan vet. Från det ena till det andra, läser Katja Kettus Barnmorskan. Kettus språk - översatt av Janina Orlov - är mustigt. Det lyser och luktar. Död och inälvor och om att föda. Kärlek. Romanen belönades med Runebergspriset (2016).