Jag har hört så mycket om den. Jag talar givetvis om Fredrik
Backmans succéroman En man som heter Ove,
ett alster som sålts i fantastiska 800 000 ex. Som vi alla vet går den
på biografer runt om i landet, i regi av Hannes Holm, med Rolf Lassgård som den
tjurige kontrollfreaken Ove.
Boken, ja. Omdömen som ”den bästa bokupplevelse någonsin”, ”jag
skrattade och grät i ett kör” och ”den måste du bara läsa, Tommy” resulterade
givetvis i att jag inte kunde motstå frestelsen. Så jag plockade ner den från hyllan, visste
ens om att det fanns där, och sparkade igång bladvändandet.
Kanske jag är konstig, nu svär jag i kyrkan, men innehållet
grep mig inte nämnvärt. Förvisso, Backman, 34, skriver stundtals med kul penna men när
allt kommer omkring så är detta inte min tallrik. "Kanske igenkänningsfaktorn var för hög?", kontrade min äkta hälft.
En hel del säger att filmen
är mycket bättre än boken, andra vice versa. Nu har jag inte sett filmen. Dyker säkerligen upp i TV4 eller i den statliga televisionen juldagen
2015. Jag får ge mig till tåls.
2 kommentarer:
Har samma åsikt om boken, den började gå lite på tomgång. Läste den för ca två år sedan och det är inte så mycket jag minns mera. Kanske säger en del om vilket intryck den gav.
Som sagt, en stunds underhållning men inte mer!
Skicka en kommentar