26 oktober 2015

Ängvall

Sticker emellan med raffinerad Allsvensk fotboll. Guldet avgörs i sista omgången. IFK Göteborg spelade till sig en matchboll i kväll när laget vände och vann på ett näst intill fullsatt kokande Friends Arena. Starkt. I sista omgången möter Blåvitt Kalmar hemma. Säker etta! Serieledarna Norrköping har en tung uppgift som väntar nästa lördag: MFF borta. Blir en svår nöt att knäcka för Peking.  CL-laget MFF vill gärna avsluta Allsvenskan på ett bra sätt och säkra fjärdeplatsen. Etta! Lennart Johanssons pokal 2015 går därmed till Sveriges framsida d v s Göteborg.


 
Här har ni spelaren, supertalangen, segerorganisatören och rubrikernas man som briljerade och tystade hemmapubliken på Nationalarenan i kväll. Ängeln Gustav Engvall, 19, har haft det motigt under en längre tid men nu verkar det ha lossnat på allvar. I kvällens supertungviktsmöte glänste han och var i det närmaste lysande med sina två mål i segermatchen 2-1. Jodå, det är allt lite Torbjörn Nilsson-feeling över honom, rapp i benen, ben-galen, ständigt på tårna, vågar utmana och finna lösningar där andra går bet. En matchvinnare, helt enkelt. Vi snackar formtopp.

25 oktober 2015

Ett och annat


"Polisen i Dalarna är hård med Rättvik" Ordvitsarna flödar. Plattan från 1977.


Iransk film.


Drömmen blev sann.


Kvartettspel i höstkylan.


Grabbarna bus.


 Craftbeer.

19 oktober 2015

Dagsjukvården

Dagsjukvården, avd.8, Hus 48, plan 8
 
Den gamla damen har lagt av med peruken
Hon bär nu en liten hemsydd hätta
Den utmärglade mannen
försvinner nästan inne i sin stora schal
Vi har redan fått våra droppflaskor
med cellgifter och blodpåsar,
när syster Emma annonserar:
-Ni har tur idag!
Vi bjuder på kaffe och smörgås
"Hålla glädjen pyrande"
Den blåsiga vinterdagen har gått oss förbi
När jag tankspritt tittar ut
är det redan mörkt
 
(Nina Södergran, född 1924, - HÅLLA GLÄDJEN PYRANDE)

11 oktober 2015

Scott med sitt band


Nalen. Fredag kväll.


Och så står han där då, sångaren och frontfiguren Mike Scott, i egen hög person, med sitt band The Waterboys. Man kan med fog säga att Mike Scott är Vattenpojkarna. Mängder musiker som passerat band genom åren är imponerande lång, vad det nu sedan beror på? Strunt samma. Denna kväll omges han av musiker som är med och lirar på den senaste plattan Modern Blues (2015).

Första gången jag ser The Waterboys live och jag blir inte besviken. Det är spelglädje, ja, ett oerhört drag på scenen. Repertoaren är mestadels hämtad från senaste nyss nämnda skivan men det blandas också givetvis, nytt och gammalt. De drar i gång med Destinies Entwined och efter det glider violinisten Wickham, Scotts följeslagare sedan länge, in i handlingen. Det är tight och vi sjunger med i låten The Nearest Thing To Hip (ordet Shithole i fokus!).

Scott berättar inledningsvis att han varit i kontakt med sin vän Rosanne Cash för att bringa klarhet i om vad Nalen är för ett ställe. Bandet trivs, det går inte att ta miste på. Keyboardisten bjuder på sig själv genom att ständigt vara i rörelse med sitt yviga blonda hår, rena work out-passet, basisten däremot rör inte en min. Och visst kommer den sedan, inte som extranummer, men ändå: The Whole of the Moon. Och alla är givetvis på tårna, sjunger med. Nästan alla, förutom de som fått i sig för mycket av barens njutningar.

7 oktober 2015

Livets berg- och dalbana

Ja, ni vet. Det finns dagar när man bara vill sparka av sig tofflorna och dansa i okontrollerbar eufori. Ingenting känns övermäktigt. Sedan finns det andra surdegsinpregnerade dagar där självförtroendet naggas i kanten och man vill sjunka genom jorden, dra något gammalt över sig. Och plötsligt väller solen in igen och skänker läkande medicin.  Livets berg- och dalbana i ett nötskal. Så är det för oss flesta.

Kaffe urdrucket. Utanför klär vinden av träden. Ställer förstrött ifrån mig Khemiris roman Allt jag inte minns. Rännilar av obekväma tankar forsar och borrar i huvudet. Vad brinner jag för? Vad är meningen med livet? Ekar öronbedövande tyst i min skalle. Skrämmande. På väg ut sedan snubblar jag förstås i trappen, grannen klämmer fram ett enigmatiskt leende. Vem är denne granne, förresten? Under alla år har vi bara sagt hej till varandra men inte mer. Märkligt. Utanför soprummet trampar jag på en snigel. Och klockan fortsätter envetet att ticka.

Återvänder till Bokmässan i Göteborg 2015. Fredag morgon. Traskar runt, på jakt efter klokskaper som i bästa fall kan skänka uppbygglighet och lisa för själen. En palett av ansikten flimrar förbi, ser mig förvirrat omkring, munnen gapar som på en fisk. Och det som skulle ha handlat om fokuslandet Ungerns litteratur förvandlas under några timmar till en protest mot det ungerska styret och landets flyktingpolitik. Och lite längre bort, fast på våning två, står kockarnas kock Leif Mannerström och ansar svamp till taktfasta snålvattenrinnande gommar. Bisarrt, på något sätt.

Samma morgon, lite senare, med en skvätt bjudkaffe innanför västen, armbågar jag mig fram till Se Människan-scenen. Claes Andersson, 78, med ett digert cv på sitt samvete, promotar sin nya diktsamling Att leva, att åldras. Naket och utlämnande beskriver han sorgen och glädjen i att åldras. Under de 20 minuter som samtalet pågår berättar han om försoningens process med sin döde far, dessutom om tillvarons ambivalens: ”Ingenting är enbart vackert, skönt, gott och ingenting är enbart ont, svart, mörkt – utan vi lever som sagt i någon slags brytningspunkt hela tiden och människan är dålig på att leva i ambivalens för långa tider.”

Och för att binda ihop det hela kommer jag att tänka på mannen som jag en sen septemberkväll, för ett år sedan, fann i en skogsdunge, liggande på rygg, vid liv skulle det visa sig, omtöcknad och blodig i pannan. Jag lyckades efter många om och men baxa upp honom, och får honom, efter ett bra tag, att orientera sig till tid och rum.

”Vad är det som får dig att bry dig om mig, du?”
”Medmänsklighet.”

Interiör




5 oktober 2015

Klottersanering


I Fruängen är gräset grönare på andra sidan.


Klottersanerade därefter. Med, ja, just det, Photoshop. Busenkelt.
Hör gärna av er.

1 oktober 2015

Lura i vassen

Raketfart. Upp 28:a placeringar. Finlands nerskällda fotbollslandslag klättrar med stormsteg på den färska Fifa-världsrankingen. Tack vare ljuvliga och efterlängtade segrar mot stornationerna Grekland och Färöarna parkerar landslaget på en fin 64:e plats. Härlig läsning och ett ljus i det annars så dystra bollmörkret.

Blir det sedan vinster i de avslutande EM-matcherna mot Rumänien (borta, 8 oktober) och Nordirland (hemma, 11 oktober) kan det bli riktigt kul. Då är ju finska rödbrusiga vargar snart och nafsar Hamréns mannar i baken. Se upp. Må det gå väl! Tsemppiä, pojat.