30 september 2015

Kvällens citat

- Det gäller att inte tänka för mycket på vilka man möter utan man får gå ut och köra.
(Anton Tinnerholm, MFF, inför kvällens möte med Real Madrid)

- Jag tror faktiskt att det är den sämsta bok jag läst.
(Malena Rydell har läst Morriseys "List of the lost")

- Felet med memoarer är att folk ljuger så förbannat.
(Claes Andersson i "Mina tolv politiska år")

28 september 2015

Rattle That Lock


 
Gilmour, 69, är tillbaka med sin fjärde soloplatta in his own name. Stämningen känns igen, guran likaså. Bekvämt. Snyggt och kontemplativt. Pink Floydigt. Krävs faktiskt några genomlyssningar innan allt faller på plats.
 
Tänkte från början bjuda er på ett smakprov i form av 5AM (Orchestra teaser) men kom på andra tankar. Därför väljer jag att braka loss med titelspåret. Sedan är jag barnsligt förtjust i instrumentallåten Beauty. Vackert så in i Norden.
 
God kväll./Tommy

26 september 2015

Bokmässan i Göteborg 2015










Spårlöst försvunnen

Fredag. Lunchtid. Göteborg. Tågstationen. 12.35 blir hastigt och lustigt 12:45, minuter rasar i väg, folk står och stampar. 434:an kommer inte i väg förrän vid 13:30. Ja, det hade man ju kunnat vänta sig! "Fick du inte sms:et?", säger en vänlig själ.

Luttrade passagerare skakar uppgivet på huvudena och rycker på axlarna samtidigt som solen tränger i genom. Knökat på perrongen förstås. Några korta ordväxlingar med Farstas Mick Jagger som utbrister: "Joråsåatte, man har en olycklig kärlek gentemot SJ, därom råder ingen tvekan, hahaha."

När väl tåget guppar och gnisslar i väg råder tystnad och en allmän lättnad. Vi är äntligen i rullning. Mobilerna och datorerna kommer fram som brev på posten. Blickar som ovilligt möter varann. Medhavda McDonalds-påsar prasslar och ur högtalarna meddelas att sluttiden för destination Stockholm beräknas till 17:45, alltså drygt två timmars försening.

Efter mindre än en timme hörs så en passagerare, med ljudlig stämma, det bara liksom ekar igenom hela kupén, Funderar kort där jag sitter vid min fönsterplats med bord, om människan använder sig av megafon, Ett öronbedövande snack som får oss att lyfta blicken från skärmarna, alla följer spänt med i samtalet. Människan avslutar med att säga: "Jag vet inte var vi är och ingen täckning har jag, önskar jag kunde säga det till dig, återkommer när jag vet mer!"

Detta samtal får oss att dra på munnen varefter konversationen, vid mitt bord, är i full gång. Jag undrar förstås om inte en programidé för TV4 skulle kunna vara nåt i stil med Spårlöst försvunnen....ja, eller att Banverket kunde ge ut en tidning med namnet Vardagsräls.

En helt vanlig dag i SJ:s värld.

20 september 2015

Tandpetare

I går. Efter en lunch som intogs på McDonalds i Söderort fortsatte jag färden och styrde kompassen riktning Östermalm.Således, klev av där med en smygande irritation över att matrester hade fastnat i övervåningen, jag har en ficka där. Helt sonika traskade jag småsvettig in på restaurang på Birger Jarlsgatan för att förhoppningsvis erhålla lindring för min uppkomna belägenhet. Jag frågade stressig personal om det möjligtvis fanns en chans att jag kunde låna en tandpetare. Och det visade sig inte vara några som helst problem.

-"Ni får tillbaka den alldeles strax"

Personalen i fråga, en kvinna i medelåldern, tittade förskräckt på mig, som om jag hade släpats in med katten.

-"Nej, nej, du kan gärna behålla den!"

18 september 2015

Fredag

Mitt hjärta drar ihop sig i kramp av medlidande med de tusentals och åter tusentals flyktingar, unga som gamla, döda signaturer, som flyr krig och elände. Ekon av tunga steg i tunna skor som trampar oavbrutet, dag som natt, ackompanjerade av rasslande blodbefläckat taggtrådsstängsel. Jag hör dem, vi hör deras gråt och tandagnisslan alldeles in på husknuten. Desperata existenser som skriker efter en hjälpande hand. Människor som färdats tusentals mil för att finna ett land långt bort från krigszoner kringvärda av dånade flammor och urskillningslöst dödande och lidande.

Och när allt så att säga kommer omkring och när jag äntligen lyckats med konststycket att lyfta min blick från apatiskt mobiltittande inser jag vilken bonntur jag egentligen haft. Jag föddes in i en värld omgärdat av fred och välfärd. Ja, jag är lyckligt lottad. Samtidigt, och i nästa sekund: jag tar inget för givet. I morgon kan solen ändra färg.

God natt! Hoppas att ni får en god sömn./Tommy

13 september 2015

Simultanförmåga

Efter första dagen av  institutionen Finnkampen är de finska herrarna hopplöst långt efter de svenska dito. Den kampen är redan avgjord. Och denna söndag när vi skriver 13:e september travesterar jag en känd hockeyguru och twittrare:

"Flyktingfrågan tar fokus ifrån de finska herrarna. De bör inte lägga ner allt för mycket krut på den utan koncentrera sig på det de skall göra d v s på sina prestationer. Trafikkaoset i Stockholm bidrar också till att finska hetlevrade herrar tappar fattningen och koncentration på uppgiften. För mycket dränage, helt enkelt"

De finska damerna däremot besitter förmågan att koncentrera sig på flera saker samtidigt, det vi kallar för simultanförmåga. En eloge till dem.

Idag avslutas Finnkampen på Olympiastadion. 

10 september 2015

Helan och Halvan - finsk version


Ohukainen ja paksukainen. Snöat in på Photoshop. Kluddat en hel del, faktiskt. Börjar bli bättre och bättre, tycker jag. Dagens snabbresultat bjuder jag på, i all enkelhet. Finns som sagt var en hel del att slipa på.Träning ger färdighet.

6 september 2015

Jag delar




"Vi är många och vi vill verka för att humanism och medmänsklighet i en mycket mörk och svår tid ska komma upp i dagsljuset"; skriver författaren Kerstin Ekman i ett personligt bidrag.


Håller du med? Säg det då högt. Säg det nästa gång du hör någon uttrycka fördomar eller hat. Var inte tyst. Ord har betydelse. - P.W. i söndagskrönikan 2015-09-06 #jagdelar

Hänt Extra


Jag har ju inte koll på allt som händer inom sportens värld men jag vill lyfta fram en prestation som är lite utöver det vanliga. Från ett till synes hopplöst 0-2 underläge, lyckas italienaren, den 32- rankade Fabio Fognini (bilden), till slut vända och vinna över självaste Nadal i tredje omgången på klassiska Arthur Ashe Stadium. Hade förmånen att åse, på Eurosport, hela det femte och avgörande setet. Vilket spel, våldsamma slagväxlingar med tekniska färdigheter ur den högre skolan. Imponerande.Tennis när den är som bäst. Mera sådant. Ja,vem hade trott på den utgången? Fognini såg närmast chockad ut efteråt. Och jag säger som tennisoraklet Hellberg: 3-6,4-6,6-4,6-3 och 6-4.

Och för att ytterligare understryka italienarens insats: 1) 11 år sedan sist vi hade en italienare (Robredo?) i fjärde omgången i den amerikanska Grand Slam-turneringen. 2) Aldrig tidigare har Rafael Nadal tappat en Grand Slam-match efter att ha tagit de två första seten. Statistik är till för att brytas.

- - -

EM-kval. Fotboll. Igår. Ryssland-Sverige. Vilket sömnpiller. Många drömde sig tillbaka till den där oförglömliga midsommarnatten för 21 år sedan när Dahlin, Brolin, Andersson och Ingesson skämde bort oss med blixtrande underhållning.
Spanien-Slovakien. Kvalitetshöjning med flera snäpp. Spaniens första halvlek imponerar storligen. Kattens lek med stackars råtta. Andra halvlek en promenad i parken. Spanien blir något att bita i för den andra länderna i EM-slutspelet 2016. 
Finland vann tydligen över Grekland borta i fredags. Det börjar sjunka in nu, sakta men säkert.

2 september 2015

I kontrasternas välfärdsland

För att bespara er tid, kära läsare, fattar jag mig kort beträffande sommarledigheten. I en slags intensiv avspändhet, konstaterar jag att allting förflöt oklanderligt. En resemeny som bestod av ett par skandinaviska utflykter med inte alltför mycket solgass. Men, att resa i fredlig planenlig tid med förbokade hotellrum är få förunnat, sa jag till mig själv, härförleden, där jag stödd på armbågarna på ett räcke, i den sena kvällstimmen, stod och blickade ut över ett torg som på bara några minuter befolkades av skugglika silhuetter, fullastade med Ikeapåsar och svarta sopsäckar.

Och väl tillbaka i den lilla vrå av världen, i en avkrok som stavas Stockholm, i de sista skälvande stunderna av sommaren, när solen blygt tittar fram mellan trädtopparna, i månadsskiftet augusti–september, när vi redan så smått börjar sukta efter nästa års Allsång på Skansen, tassar jag i de redan upptrampade spåren och skrapar försiktigt på uppluckrad fasad. Skeendet i samhället är bekymmersamt och de värsta farhågorna besannas. Och pannan försätts i djupa veck, i kön utanför korvkiosken.

Tre tjejer i 11–12 års-åldern åker rulltrappa på en tunnelbanestation i Söderort. De blir verbalt ofredade av en herreman. Ingen kommer till undsättning, vare sig åt det ena eller andra hållet.  Nere vid Coop, en förstaserve därifrån, blir en kvinna bespottad och slagen av ett gäng brölande tonårspojkar. I en förort bränns en tillfällig boning ner till grunden. Inne på en restaurang passerar ordharangen ”vissa folkslag är minsann felknullade” med axelryckningar och tystnad. Och ovanpå allt detta, den digitala hatvåg som formligen översvämmar oss, något som främst vuxna män sysselsätter sig med utan att ens skämmas.

För ett par dagar sedan uppmärksammade jag en nedgången man sittande på en parkbänk.  Han blottade en högerfot som såg allt annat än sund ut. Svullen fot var väl det minsta bekymret, lät han mig förstå. ”Nej”, som han sa, ”det värsta är ändå ensamheten, den gör mig fullständigt själsdöd men, tack du, för visad omtanke.”

I kvällningen, i kontrasternas välfärdsland, delar jag en uppmaning och ett råd från poeten och författaren Bob Hansson: Kan vi vara snälla nu. För sen dör vi faktiskt.