Mitt hjärta drar ihop sig i kramp av medlidande med de tusentals och åter tusentals flyktingar, unga som gamla, döda signaturer, som flyr krig och elände. Ekon av tunga steg i tunna skor som trampar oavbrutet, dag som natt, ackompanjerade av rasslande blodbefläckat taggtrådsstängsel. Jag hör dem, vi hör deras gråt och tandagnisslan alldeles in på husknuten. Desperata existenser som skriker efter en hjälpande hand. Människor som färdats tusentals mil för att finna ett land långt bort från krigszoner kringvärda av dånade flammor och urskillningslöst dödande och lidande.
Och när allt så att säga kommer omkring och när jag äntligen lyckats med konststycket att lyfta min blick från apatiskt mobiltittande inser jag vilken bonntur jag egentligen haft. Jag föddes in i en värld omgärdat av fred och välfärd. Ja, jag är lyckligt lottad. Samtidigt, och i nästa sekund: jag tar inget för givet. I morgon kan solen ändra färg.
God natt! Hoppas att ni får en god sömn./Tommy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar